- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
73

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upp, tortyren tvingade till bekännelse, och därpå
avgav han sina förklaringar, förmildrande
omständigheter, eller dom över sig själv.

- Det finns handlingar man begått, vilka man
icke kan förklara, och just nu minns jag en. (Här blev
han röd om öronen, blodet förmådde icke gå ut i
kinderna.) Jag fick en gång se en liten tavla hos en
målare jag kände; ett häftigt begär att äga detta
konstverk uppsteg hos mig, växte ut till en ohejdad
passion, liknande kärlek eller brunst. Jag visste mig
icke ha råd att köpa den, men under intrycket av mitt
begär, inbillade jag mig i en snar framtid kunna bli
i stånd att betala. Det är detta vi kalla hoppet,
förhoppningarna snarare. Jag bad få köpa den på kredit;
fick deri, och tyckte den var min egendom. Målaren
åt jag ofta middag tillsammans med, och han sade
ingenting om skulden på flera månader. Under tiden
hade jag skaffat honom arbete, varför han visade
mig tacksamhet, vilket hade till följd att min
skuldkänsla till honom försvagades. Ett halvt år senare
påminde han mig mycket blygt och försiktigt om
skulden. Detta gjorde ett obehagligt intryck på mig,
icke som om jag i mitt sinne ansett mig ha betalt
målningen med atertjänsten, utan därför att jag blivit van
betrakta tavlan som min egendom. Men nu fick jag
ett agg till tavlan, så att jag skänkte bort den.
Därmed måtte jag ha strukit ut den ur mitt debet, ty
målaren och jag råkades i ett par års tid utan att
någondera låtsades om köpet. Därmed utplånades
så småningom både tavlan och skulden. Jag kan icke
förklara det på annat sätt. När jag framdeles fick
pangar, så var målaren försvunnen. Men några år
senare kom jag in på ett kafé för att söka en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free