- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 44. Taklagsöl. Syndabocken /
74

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taklagsöl - Sidor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

människa, fann min fromsinte fordringsägare sittande
med en kamrat, den jag kände. Jag slog mig ner
vid deras bord, men märkte att jag icke var
välkommen, eller också hade de talat om mig. De fortsatte
sitt tal sinsemellan, och min målare for ut, i
allmänhet, mot dem som köpa tavlor och icke betala. »Det
är ju skoj,» sade han, och nu vände han sig till mig:
»Är det inte skoj?» - Jovisst! svarade jag utan
betänkande; så platt förgätet var hela tavelköpet. Nu
betraktade han mig med blickar, som undersökte
om jag var klok, eller om jag var cyniskt fräck. Detta
förstod jag icke då, icke ens när kamraten såg på mig
med ett elakt grin. Nåväl, de fortsatte sitt samtal som
om jag icke fanns; jag kände mig överflödig, steg
upp och gick. Det enda jag tänkte över, när jag
kom ut på gatan, var detta: varför voro de onda på
mig? - Jag förstod det icke då, men nu först, efter
tjugo år fattar jag! Det är rysligt! Rysligt; och så
är det med allt annat. Nu först, nu när målaren är
död, död i misär, och det är för sent att gälda honom!
Hu! - Jag har läst i Platon att när de avlidna komma
till andra stranden, bli de släppta i land endast om de
förlåtas av dem de förorättat. Tror du, Sofi, att
han har förlåtit mig?

- Han har väl annat att tänka på, kära barn,
svarade sköterskan.

- Tack för att du sade det. - Men tänk att jag
ser dem nu sitta vid marmorbordet och repa
tändstickor för att dölja sina ovänliga känslor. Varför
skall jag ligga och tänka på detta nu? Och hur kan
minnet slå upp nu, så långt efteråt? Inte finns de
cellerna kvar som togo upp intrycket; var
magasineras minnena då? Var sitter minnet? I själen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:38:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/taklsynd/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free