Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 SYNDABOCKEN
för att han var så hatad och därför att han ägde
burgna släktingar. Han fördes till stadens sjukhem,
där Libotz fick underhålla honom på andra klass.
Då tyckte notarien att han gjort sin skyldighet, och
kunde slippa borgen åt brodern, men andra tyckte
icke så. Askanius kom också fram till Libotz vid
middagsbordet och viskade:
- Att lämna sin egen bror i sticket, det är inte
vackert.
- Jag har icke satt honörn i sticket! svarade
Libotz undergivet.
- Joo, han får lida för andras vårdslösa
uppförande.
Där var lögntornet igen, byggt på en lögn och
som icke kunde rivas. Libotz satt och såg på det, teg
och gick hem. Där fann han ett brev från brodern, i
vilket denne skildrade vad han fått lida för honom.
Greven hade sålunda förlorat en process, där
Libotz fört kärandens talan. Då hade ordet
brännvinsadvokat fallit, och när förvaltaren förklarat att
det var hans bror, slog hatet ut åt sidan. Kom så
tidningen med fyllerimålet, och greven stack bladet
under förvaltarens näsa, fräsande:
- Hade jag rätt! Där är brännvinet, advokaten
är därefter.
Allt med allt, Libotz insåg att han, om ock
ofrivilligt, åsamkat sin broder obehag, och han skrev
under samt avsände det farliga papperet. Men som
han var öppenheten själv, talade han om detta för
Karin, och hon uttryckte sitt ogillande, då hon skulle
vara med och umgälla detta en gång. Libotz kunde
icke neka att hon också hade rätts och så satt han i
en ny slitning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
