Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syndabocken - Sidor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 SYNDABOCKEN
Sonen skämdes då såsom om han ljugit, och det
hade han ju strängt taget, när han begagnade en
förevändning.
Hans affär gick bra, men mest därför att han
ansågs vara en räv som icke skydde medel. På ett
oförtjänt dåligt rykte hade han riklig utkomst. Detta
insåg han, och han läste i kundernas ögon huru de
liksom stodo i hemligt förstånd med denne skojare
som de skapat av sin ondska och ympat på honom.
Slutligen fick han en vana att betrakta detta sitt andra
jag som en person med självständig tillvaro, vilken
han stridde emot.
Så började stadens tidning med karikatyrer, och
Libotz kom med. När han första gången såg sin
vrångbild i sammanhang med advokaten Kniving och
den fattiga gumman (det var fiskalens förräderi) så
höll han på att förlora förståndet. Han fasade över
sin egen bild: kan jag se ut på det sättet? frågade
han sig; och han trodde han såg ut så; betraktade sig
i en spegel, jämförde, och fann likheter. Då blev
han rädd för sig själv, tänkte att han var en sådan
genomvävd hycklare att han icke kunde upptäcka sig,
trodde sig fördömd, gick i bönhuset, men vände om,
drog ut ur staden, brottades med sin Gud på berget
och kom hem lugnad och stärkt i sin fasta tro, så att
han kunde fortsätta leva.
Under sommaren som följde blev staden folktom,
och när Askanius’ Karin flyttat till annan stad,
återvände Libotz till sitt gamla matställe. Detta var honom
en lättnad, ty han fick nu sitta ute under träd, bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
