- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
36

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjänstekvinnans son - 2. Dressyren börjar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

36 TJÄNSTEKVINNANS SON

Om vintermorgonen väckes sjuåringen och
bröderna klockan sex vid kolmörker av husan. Han är
icke fullsövd, utan har ännu sömnfebern i kroppen.
Far och mor och småsyskon och pigor fortfara att
sova. Han tvättar sig i kallt vatten, dricker en kopp
kornkaffe med ett franskt bröd, under det han störtar
igenom fjärde deklinationens ändelser i Rabes
grammatika; durkar igenom en bit på »Josef säljes av sina
bröder» och rabblar opp andra artikeln med
förklaring.

Så stoppas böckerna i väskan och man går.
Utanför porten på Norrtullsgatan är det mörkt än.
Varannan oljelykta vinglar på sina rep för en kall
vind och snödrivorna äro djupa. Ingen dräng har
ännu varit ute och skottat. Mindre gräl om
hastigheten i marschtempot uppstår mellan bröderna.
Endast bagarkärrorna och poliser äro i rörelse. Vid
Observatorium äro snödrivorna mycket höga, vilket
gör att byxor och stövlar bli genomvåta. I
Kungsbacken inträder man hos bagarn och köper
frukostbröd, ett franskt bröd, som vanligen uppätes på vägen.

Vid Hötorgsgränden skildes han från bröderna,
som gingo i ett privat realläroverk. När han
slutligen anlände till hörnet av Klara Bergsgränd slog
klockan, den fatala klockan i Klara. Han fick vingar
under benen, väskan dunkade honom i ryggen,
tinningarne bultade, hjärnan hoppade under pulsarnes
våldsamma slag. När han kom i kyrkogårdsgrinden,
såg han att klasserna voro tomma. Det var för sent.

Plikten var för honom som ett givet löfte. »Force
majeure», tvingande nöd, intet kunde lösa honom.
Sjökaptenen har tryckt på konnossementet att han
förbinder sig leverera varan oskadd den och den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free