- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
266

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

266 TJÄNSTEKVINNANS SON

liten kurtis med en värdshusflicka, och så hela den
stora friskaran, blonda, bruna, rödhåriga, svarta. Det
såg ut som renheten i känslan skulle växa i
proportion med svårigheten, men även med
bildningsgraden. En ursinnig kärlek kan väl knappast uppstå
utan mellan personer av samma klass. Även
kärleken har blivit en klass-sak, ehuru den ytterst har
samma mål.

Han hade i ett års tid underhållit en förbindelse
med en flicka på Stallmästargården. Som han alltid
behandlade fruntimmer med en viss aktning och ej
blev brutal förrän situationen var mogen, började
flickan fatta tycke och syntes tro på allvarliga syften,
ehuru han aldrig antydde dylikt eller gav några löften.
Hon beviljade alla favörer utom den sista. Det var ett
enerverande liv, och Johan beklagade sig för en vän.

- Du är för blyg, sade vännen. Djärva karlar
tycka flickorna om.

- Ja, men jag är inte blyg, bedyrade Johan.

- Ja, men du var det i början. Man skall
genast visa sina avsikter.

Det var verkligen för sent. Detta var en
iakttagelse, som han sedan ofta fann bekräftad. När icke
något hopp till äktenskap fanns, då var det lätt,
eljes icke. Två år spillde han på denna böjelse, utan
resultat. Ibland tycktes det vara nära. Han fick
nattliga möten, fick gå ut genom fönstret på
brandstegar, slåss med bandhundar, riva sönder kläderna
på plank, utan att vinna annat än halva gunster.
Det slutade med gråt och böner.

- Jag tycker om dig för mycket! sade hon.
Vad ville det säga? Eller var hon rädd för

följderna helt enkelt? Det fick han aldrig klart.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free