Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 2. Där nere och där oppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JÄSNINGSTIDEN 267
Terminen gick och det led mot våren. Johans
närmaste umgänge var en lärare vid Slöjdskolan,
som var poet och bevandrad i litteraturen, samt
musikalisk. De gjorde sina promenader till
Stallmästargården, talade om vitterhet och åto sexa. När
Johan skötte sin kurtis, spelade magistern på pianot.
Stundom roade sig denne att skriva roliga vers till
flickorna. Det var Johans vurm att kunna skriva vers,
men han kunde icke. Det skulle vara medfött och
komma med ens, såsom omvändelsen. Han var
tydligen icke kallad. Huru gärna skulle han icke velat
vara det, och huru kände han sig icke som en av
naturen vanlottad, en lytt!
En afton, då Johan satt och pratade med flickan,
sade hon helt tvärt till honom:
- Det ar min namnsdag om fredag; du ska
väl skriva några vers till mig då?
- Ja, sade Johan, det ska jag göra.
När han sedan råkade magistern, talade han om
sitt förhastade löfte.
– Jag ska skriva åt dig, sa han.
Och ’dagen efter lämnade han ett poem, fint
ren-skrivet och i Johans namn författat. Det var
genomskinligt oanständigt och lustigt. Och det avsändes
på namnsdagens morgon.
Om aftonen samma dag kommo de båda
magistrarne ner för att äta sexa och gratulera. Flickan
syntes ej på en stund, ty hon hade servering. Det
dukades åt herrarne, och de började äta.
Så syntes flickan i dörren och vinkade åt Johan.
Hon såg nästan allvarsam ut. Johan steg upp och
följde henne en trappa upp.
- Har du skrivit de där verserna? frågade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
