Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 8. Förbundet Runa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
370 TJÄNSTEKVINNANS SON
Dionysos, och givit honom det antika
Bacchus-huvudets drag.
Johans opposition gick nu ut mot guden först
och främst. Därpå fann han, såsom idealist, Bellmans
humor vidrig och osann. Ingen fyllhund, aldrig så
stor, ligger i rännsten och begrundar sin mors samlag,
som kallat honom till världen. Intet lustparti far
ut till Fiskartorpet en söndagsförmiddag, att när
klockorna ringa i Danderyd begå samlag mitt i
solskenet. Detta är icke livsglädje, ty den tillhör
ungdomen, och det här handlar bara om oförmögna
gubbar. Därför är Bellman toddygubbspoeten och
stamfar till den otäcka, gamla ungkarlen Konjander.
Idyllerna äro slarviga, skakade ur armen, med
rimnöd, osammanhängande, som tankarne i en rusigs
hjärna. Man vet icke om det är natt eller dag;
åskan går mitt i solskenet, och vågorna svalla, när
båten ligger för stiltje. Det är musiktext, och som
sådan kan man begagna till och med adresskalendern.
Det är detsamma vad det är, bara det låter.
Som vanligt tog Thurs åt sig personligen. Det
var ett angrepp på hans goda smak och på hans
heder, ty Johan sa, att han bara snobbade den där
beundran; att han läst sig till den; att den icke
var sann. Thurs förklarade Johan övermodig, som
ville mästra den störste skalden.
- Bevisa att han var den störste!
- Tegnér, Atterbom ha sagt...
- Det är inga bevis!
- Motsägelseanda, förstås!
- Tvivlet är visshetens begynnelse, och
orimligheter måste i en sund hjärna väcka motsägelse.
Och så vidare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
