- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 18. Tjänstekvinnans son. Del 1 /
371

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jäsningstiden - 8. Förbundet Runa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

JÄSNINGSTIDEN 371

Som det ej finns några generella eller
allmängiltiga omdömen, då ju varje omdöme är individuellt,
så finns det däremot flertalsomdömen och
partiomdömen. Johan stukades med dem och teg sen
med Bellman många år framåt. När senare den gamle
Fryxell påvisade, att Bellman icke var en
nykterhetsapostel, som Eichhorn och Ljunggren gjort honom
till, icke var en gud, utan en liten vissångare med
måttliga fordringar, då såg Johan en glimt av hopp,
att hans individuella omdöme också skulle kunna bli
ett flertalsomdöme en gång. Men då hade han redan
andra synpunkter på frågan och ville säga: att
Sverige varken skulle varit olyckligare eller sämre,
om Bellman aldrig varit till; och då ville han säga
patrioterna och demokraterna, att Bellman var en
Stockholmspoet, en rojalistisk hovpoet, som gycklade
ganska grymt med småfolket, och han ville säga
goodtemplarne, som sjöngo Bellman, att de sjöngo
fyllsånger, skrivna i fylla och besjungande fylla.
För egen del vidhöll han att Bellman var rolig att
sjunga för de lätta franska melodiernas skull, och han
var icke alls sårad av den fördomsfria franska
Voltaire-moralen, tvärtom. Men nu var han det, ty han var
idealist och begärde renhet i poesien, alldeles som
våra dagars kvarlevande idealister och
Bellmans-dyrkare. Dessa senare ha räddat sig och sin moral
under ordet humor. Men vad mena de med humor?
Är det skämt eller allvar? Vad är då skämt? Den
feges kringgående av att säga sin mening? I humorn
återfinnes människans dubbelnatur: naturvarelsens
likgiltighet gentemot vedertagen jnoral, och den
kristnes ojande över det omoraliska, som ändå är
så lockande, så förföriskt. Humorn talar med två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:31:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson1/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free