Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 3. Röda rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
04 TJÄNSTEKVINNANS SON
bättring, som kallas socialism, skall komma, men att
efter den skall följa något annat.
Kälkborgaren är optimist, ty han förmår ej se
ut över eller tänka bortom de dagliga fenomenen.
Detta är en lycka för ho>nom och icke en förtjänst,
ty han äger intet val. Ja, han förstår icke ens vad
pessimism är, utan tror att därmed menas den åsikt,
som anser denna värld vara den sämsta av världar.
Hur skulle någon kunna ha en grundad åsikt om det?
Voltaire, som icke var pessimist, skriver en hel bok
för att bevisa, att denna värld åtminstone icke var den
bästa av världar för oss, såsom Leibnitz inbillat sig.
Den är naturligtvis den bästa för sig, om också icke
för oss, och detta är just skillnaden mellan
hypo-kondrens och pessimistens världsåskådning, att den
förre anser den som minst bra för honom, under det
pessimisten frånser vad den kan vara för individen.
Hartmann är icke någon hypokonder såsom man velat
tro, och han söker avlägsna livets smärta så långt
möjligt genom att försätta sig i omedvetet tillstånd.
Vår tids yngre släkte är trist, emedan det
vaknat till medvetande och förlorat illusionerna om Gud,
om liv efter detta och mycket annat, men det är icke
hypokondriskt, och det arbetar på förverkligandet av
världens inträde i illusionens sista stadium eller det
nya samhällsskicket, såsom om de av detsamma
hoppades en lindring i smärtan, och desto mera
fanatiskt, ju djupare de känna den.
Antag emellertid att Hartmanns filosofi vore ett
misstag, och en skeptiker måste antaga sådant, oaktat
den har all sannolikhet för sig, då ju livets
grundvillkor, självbevarelsedriften, består i avlägsnandet av
smärta, och sålunda smärtan är yttersta rörelsekraften,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
