- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
76

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 4. Redaktören

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

76 TJÄNSTEKVINNANS SON

i bank. Redaktören som låntagare, löjtnanten och
hovmannen såsom borgesmän, gick galant. Blygsam
var början, åttio kronor på hans del att avbetalas
med en femtedel varje halvår; men snart upptäckte
vännerna att det fanns flera banker, och nu växte
lavinen. Lånade pengar ha en underlig egenskap att
vara flya, och betalningsförmågan växer i fantasien,
förfallotiden synes oändligt avlägsen, den redliga
viljan gäckas av hoppet, och en vacker dag är man
icke längre en fullt hederlig människa.

När lånen utföllo skulle så många hungriga äta
på kakan, så många skulder betalas och så många
vänner handräckas. Så många uteblivna middagar
och supéer skulle då ätas på en gång; man hade en
skuld mot sig själv; man hade en fordran på sin
egen person. Vid sådana tillfallen gavs öppen taffel
på Manegen, en blygsam källare för övrigt, för Röda
Rummets icke betalande ledamöter. Därpå hölls klubb
ini pianorummet, där musik omväxlade med skämt
och lärda samtal.

Ibland höllos mindre aftonsammanträden i
Artillerigårdens vaktrum, då sällskapets löjtnant hade
jour. Då var det eget att så huru dessa samhällets
hemliga fiender betraktade och fingrade på kaskar
och sablar, som hängde där. Man kände sig såsom
både säkrare under maktens beskydd och rädd för
att se sablarne röra sig på väggen. Hörde man då
vaktens »werda» utanför porten och slamret av
sporrar, så spratt man till som skrämda skolpojkar och
fruktade se majoren eller någon annan hög herre
inträda. Men så kom kalfaktorn med punsch och
gjorde ställningssteg för löjtnanten, och då kändes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free