Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 7. Det offentliga ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I RÖDA RUMMET 113
ningssätt, men detta var honom icke möjligt. Efter
som han ansåg alltsammans vara betydelselöst, kunde
han ej ta någonting allvarsamt eller högt, såvida
han icke såg en rörelse framåt, ett steg till något
bättre, men då sparade han icke beröm för den goda
sakens skull. Sålunda fick han en god anledning
att ge kungliga teaterns i slentrian domnande
traditioner en väckelse, när en främmande skådespelerska
gav gästspel, men den gången flög klokheten bort med
förtjusningen över att se något genialt, och han
stängde därmed för långa år teatern för sina pjäser.
Under allt detta kände han ett ansvar, ett
obehagligt ansvar i att sitta domare. Han visste att
sårade och slagna skreko, och han var till och med
hotad med stryk av ett dåligt teatersällskap, som
gästade Stockholm. Han hade nämligen skrivit, att
de gåvo ut falska varor, då de togo samma pris som
Dramatiska teatern och utförde sin sak så miserabelt.
Han visste att det offentliga ordets makt var betydlig,
men huru skulle det kunna hjälpas? Han signerade
sina artiklar, alla visste vem signaturen var, och han
var beredd stånda ansvar. Skulle icke allmänheten
kunna vänja sig att ej dyrka den tryckta bokstaven?
Det var ju bara en enskilds mening, och man kunde
ju ej förmena honom att yttra sin mening. Som man
sett ha de senare årens överdrifter i missbruket av
pressfriheten förtagit missbrukets verkningar, så att
tyrannen i det närmaste dödat tyrannen. Dessutom
har en nyare utbildad skeptisk filosofi lärt
människorna att objektiva eller absolut sanna omdömen
ej givas, så att därmed kritiken blivit reducerad till
vad den är: en enskilds mer eller mindre
välgrundade omdöme.
8. - Strindberg, Tjänstekvinnans sen. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
