- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
128

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 8. Kunglig sektern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

128 TJÄNSTEKVINNANS SON

Johan återvände till staden lugn, stark och full
av ljusa tankar. Det var som om allt ont vikit ifrån
honom. Måtte hon nu komma, den onda ängeln,
så skulle han slå henne tillbaka. Han hyrde ett piano,
började spela och sjunga, och köpte sig törnrosor att
ha till fönsterträdgård. Och därpå tog han fram
»Avfällingen» att ^omarbetas.. Han hade icke sett den
gamla älskarinnan på flera dagar efter skilsmässan,
då han en måndagsafton gick igenom Berzelii park.
Han möter ett sällskap damer och herrar, som voro
rusiga och stojade. Vid en lång artilleriofficers arm
hänger hon, hans älskarinna. När hon får se Johan
vänder hon sig ut åt honom och slår upp ett
gapskratt. Han kände det obehagligt, men går tämligen
lugn sin väg framåt. Följande eftermiddag, när
han-stod och klädde sig för att gå till Musikaliska
akademien, knackade det igen ett litet dubbelknack (två
dubbla som det kallades); Johan öppnade på glänt
och svarade två gröna nålsögon: tar inte emot! Därpå
riglade han. Nu började ett besynnerligt,
komplicerat buller i tamburen. Först knackade det mera.
Därpå blev det tyst. Så smällde det i farstudörren
som om någon gått för alltid. Så öppnades den
igen, och nu bultades på inre dörren, ursinnigt.
Mamsellerna mitt emot kommo ut; ord växlades, och
så blev det tyst.

- Hon ville se hur jag såg ut efter gårdagens
möte! tänkte Johan.

Därpå klädde han sig och gick ut. Men när han
kom ett stycke fram på gatan upphanns han av två
korta, trippande steg.

- När får jag träffa dig? frågade hon, till hälften
triumferande, till hälften bedjande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free