- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
183

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Författaren - 3. Nere och oppe igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRFATTAREN 183

de aldrig studerat, och de måste sålunda tillämpa
sitt föråldrade lilla vetande i den politiska historien
på hans kulturhistoria. Uppriktigt sagt fanns det ej
mer än tre personer i hela riket som kunde bedöma
arbetet, men de tego.

När han nu satt ensam i stormen bedövad av
så mycket buller, förvånades han först över att
ingen trädde upp till hans försvar; så barnslig var
han verkligen, att han trodde människorna skulle
vilja blottställa sig för en åsikt. Men häpen blev
han då han fick bland förföljarna se sådana som
i dagligt tal uttalat ungefär samma meningar som
han. Så naiv hade han blivit av allt prat han efter
Röda Rummet fått höra om huru snälla och hederliga
människorna voro, huru orättvist och hatfullt han
skildrat dem. - Du skall skriva med kärlek om
oss, när vi piska dig, du ska vända ryggen till, när
vi komma med käppen; ungefär så hade man
framställt sina blygsamma anspråk på hans penna. Nu
fick han se huru de kärleksfulla narrat honom, och
han rustade sig till revanche för att visa till vilket
vidrigt hyckleri samlevnaden tvingade människan,
sedan nävrätten upphört.

Att stå ensam om en mening utan parti eller
opinion bakom sig medför sensationer, som kommer
en att tvivla på individualkaraktärens tillvaro. Han
kände sig som om hans person var utplånad, hans jag
annulerat, som om han var död. Endast som länk
i en kedja kunde han förnimma sitt jag, utom den
fanns han ej. Är det underligt då att opinionens makt
är så stark, huru dum än opinionen kan vara. Den
går fram som en stormvind, och de starkaste böja
sig undan först, men följa sedan, viljelöst. Därför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:23:02 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free