Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hermione - I Chaironea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERMIONE 149
att som mitt lands befrierska i hävden
odödligheten vinna, icke fruktan
att bryta eden, icke straffens fasor,
dem Minos, den förfärlige, på mig
utkräva skulle, kunde spänna senan
uti min hand. Jag var för svag, och därför
är slut med Hellas; men Philippos lever.
KRITON.
Må Gudarne tillgiva dig, mitt barn,
din svaghet. Ack, blott mitt var felet. Varför
tog jag ej själv, fast gammal, på min lott
det värv, som var för stort för dig, min dotter?
O, trefallt ve mig, arme, som ej fick
de minas öde dela, som på ängen
därute sina viloställen fått.
De vila efter livets strider, se’n
de druckit glömska utur Lethes våg.
O, jag förbannar denna stund, då jag
mitt enda barn uti fördärvet bragte.
HERMIONE.
Ack, fader, ej är skulden din. Du följde
ju Gudens maning blott.
KRITON.
O nej! Jag dåre,
som icke fattade hans mening! Allt,
allt är förbi; ej båtar mer att klaga.
Hermione, vi måste nu begagna
ett lägligt ögonblick till flykt, på det
jag söka må en fläck utav den mark
som mina fäder brutit, att jag där
må vila mina trötta lemmar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
