Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hermione - I Chaironea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 UNGDOMSDRAMER
begråta där mitt arma, arma Hellas,
tills döden torkar bort den sista tåren.
Men fort, mitt barn! Snart hit man samlas; då
min undergång är viss. Ty vet, jag flytt
från mina väktare, och nu de rasa
av harm, jag gissar. Fort då härifrån!
HERMIONE.
Ja, låt oss skynda...! (Afs.) Men vad omotståndl
förtrollning binder mig vid denna plats?
Samvetet ropar: »gå!» men hjärtat ropar:
»Bliv kvar!» Jag hatar denna plats, och dock
den är ju mig så kär!
KRITON.
Vad fattas dig,
mitt barn? Du yrar? Ej är tid att dröja
HERMIONE.
Nej, vänta blott ett ögonblick, jag ber.
Jag följer dig.
Går mot dörren med Kriton, men springer hastigt
tillbaka och blir stående mitt i salen.
Nej! Nej! Jag stannar här!
Ja, döda mig, min far, och jag vill tack
på mina knän dig giva, om blott här,
inunder detta tak, jag sluta får
mitt liv. Jag kan ju ej ändå fly undan
mitt straff. Stöt dolken i mitt svaga bröst
och jaga anden ut ur hennes hydda -
då vill jag med mitt sista andedrag -
mitt hjärtas hemlighet dig yppa, som
jag blott åt natten och åt Artemis,
den kyska, anförtrott. Så hör: jag älskar
Philippos!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
