Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
104 UTOPIER
därför tog man ut sin vinst i vila, lek,
förströelser, läsning och skrivning, och Paul skrev mycket.
När han nu kom in på gården med sin kärra,
sprungo hans båda flickor emot honom och kysste
honom. De voro två små blonda, klädda i rober utan
liv, av lärft och med halmhattar, dock alltsammans
av vanligt snitt, så att de ej gingo som affischer.
I dörren syntes hustrun. En liten cendré med de
svarta ögonen infattade i stora fält, ansiktsdragen
behagligt avrundade och hyn med en dragning åt
oliv. Håret låg som en rnjuk ranka av jungfruvin
och kastade klangen runtomkring, om öronen, nedåt
nacken, utför pannan. Hon såg lugn ut och
förhoppningsfull, men ett flor av dysterhet var draget
över de förr så lekande dragen. Det låg sorg över
ett förflutet, brytning med kära men hinderliga
minnen, utkämpade strider mot uppfostran, pietet,
fördomar.
- Goddag, far lille! hälsade hon.
- Goddag, älskade hustru och barn, svarade
.han och kysste modren och barnen.
- Gå efter en stol åt far! sade modren åt
äldsta flickan som kunde vara fem år.
- Nej, Annischka, sade Paul, Vera skall ej bli
slavinna.
- Jag vill inte, hade Vera redan svarat.
- Skall man säga så? upptog modren.
- Ja, sade Paul, så skall man svara. Den
som icke lär sig vilja och tala ut sin vilja när
han är ung, den blir en viljelös eller en ljugare
när han blir stor! Annischka! Varför skola vi
uppfostra våra barn till våra slavar? Om åtta år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
