Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN FJÄRDINGEN OCH SVARTBÄCKEN - Offret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
66 I VÅRBRYTNINGEN
Det blev ledsamt och kallt alltigenom! Efter
predikan förde fadern sonen med sig ut och
spatserade. Man tog av en händelse vägen åt kyrkan och
råkade inträda där just som Gudstjänsten var slut.
Fadern mottog lyckönskningar av kyrkfolket och
syntes ganska förnöjd! Så kom prästen.
- Guds frid, pastorn, nu skall han få
prediko-hjälp.
Pastorn lyckönskade sonen och tackade för den
erbjudna hjälpen, men frågade om sonen redan hade
så avgjord kallelse, att han bestämt sig!
- Kallelse? sade fadern. Hå, det skall väl inte
krävas så strängt; man ser så mycket folk som blir
präster!
De följdes åt framåt prästgården. Sonen och
prästen voro snart i ett samtal, som fadern ej deltog
i, ty han visste ej varom det handlade.
Framkomna till prästgården bad värden dem
stiga in, men fadern sade tvärt: nej, tack! tog sonen
med och gick.
De gingo tysta bredvid varandra länge.
Slutligen sade fadern:
- Jag hade tänkt att det inte var värt att du
blir präst!
- Jag har aldrig ämnat det!
- Har du inte?
- Nej, jag har inte kallelsen!
- Jaså! Men jag vill att du blir det!
- Jag menar jag blir vad jag vill, när jag
bekostar mina studier själv -
Fadern tänkte en stund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
