- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
122

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FRÅN HAVET - Huruledes jag fann Sehlstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väl, vinner på dem, och snart smäller ett skott. En
trut, som observerat uppträdet, kastar sig ned som
en pil och försvinner med bytet som han slukat. Nu
höjes ett skri från alla kanter. Måsar, tärnor, labbar,
svältor, knipor, kråkor komma dragande i stora
skaror. Där fick en mås en strömming. Han har
redan sväljt den. Men det är inte för sent ändå,
tänker en labb, ty djuren kunna numera också tänka,
och han tar fart och angriper måsen uppe i luften,
tvingar honom att ge upp bytet, som redan börjar
falla med en hastighet lika med kvadraten på
avståndet eller något ditåt. Innan fisken nått vattenytan,
har labben redan ätit upp honom och tittar sig om
efter mer. Nu komma havspapegojorna, svarta och
dumma fåglar, framför allt envisa. Om man gör sig
besvär och går i land på en kobbe, där de ha sin
äktenskapliga tillvaro, kan man slå i högen med en
käpp och döda så många man har mage till, vilket
kanske ej vill säga mycket, ty de äro traniga
i köttet.

Nu syns en stor sten med en stång på. Det är
Huvudskär. Hundratals fiskarbåtar ligga runt
omkring. Detta är strömmingens älsklingsplats.

Emellertid har åtskilligt blivit annorlunda
under dagens lopp. Måsarna ha blivit hesare,
kråkorna flyga åt land till, himlen har mulnat och
vinden har friskat. Toppen tas ned och lilla klyvaren
tas fram. Vinden ligger emot och vi få kryssa upp
till Huvudskär.

Huvudskär är en klippa så stor som Skeppsholmen.
Inte ett träd eller en buske, intet gräs,
bara ljung betäcker stenarna här och där. På denna
sten i havet bo några lotsar, några tullvaktmästare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free