- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 3. I vårbrytningen /
194

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - HÄR OCH DÄR - För konsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

194 I VÅRBRYTNINGEN

sig, och en virvlande vals hoppade fram över
strängarna, så att det kvittrade om fiolen. Det var
ynglingalust och stormen av vaknande lidelser. Stråken
tröttnade vid flänget, och med en sista ansats gjorde
han en djärv övergång. Då började ett ihållande
allegro agitato i de mest sönderslitande modulationer.
- Svikna förhoppningar,, bruten tro, allt vad av sorg
och elände som kan innebo i ett människohjärta fick
nu ej längre rum i den trånga granlådan. Där hade
sorgerna legat gömda i långa, långa år, som i en
likkista. Nu stego de döda minnena upp.
Förtrollningen var löst. Nu fick den olycklige äntligen fram
vad han så länge förgäves sökt. Han fick gjuta
ut sitt överfyllda hjärta, men ej i sönderslitna suckar
och brutna rop, dern ingen förstod, utan i fulla toner
och rena harmonier. Varje sorgens mask, som frätt
hans bröst, kröp fram och var en skön fjäril.
Mörkret blev vårsol och suckarna fågelsång. Det var ej
en ynglings hejdlösa förtvivlan; det var en manlig
sorg. Själv satt han hänryckt och förvånad över
sin musik, ty sådant hade han aldrig hört förr, och
när han tystnat och låtit fiolen sjunka mot knät,
vaknade L.

- Kom hit, gossar? viskade den gamle och tog
våra händer; god natt med er och tack för i dag;
ni har aldrig skrattat åt mig. Låt bara bli den
fördömda musiken!

Nyberg satte sig på golvet bredvid sängen och
höll gubbens hand. Han såg på honom så sorgset.
Det var också den enda människa som hyllat honom
på hela jorden.

Jag gick fram till sängen. Efter en stund var
L. död, och Nyberg sov.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/vaarbryt/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free