Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROLETÄRFILOSOFIENS FÖRFALL 173
Alla tider och urkunder, både Edda och Bibel,
tvingas att spruta ur sig sina ursinnigaste glåpord.
Med dem riktar han språket och fördunklar
glåpordets många små klensmeder, som inte kunna
tillfredsställa tidens köplust, där de stå helt förbi
och riva sig bakom örat, utan att få någon rätt
svikt i armarna.
För Strindberg äro glåpordet och
beskyllningen de två fötter, på vilka filosofien dansar
och går. Stödd mot hennes skuldra vandrar så
vår blinde Homeros från dörr till dörr, för att få
påsen fylld hos olika tänkare. Men han har ett
underligt sätt att tacka för välfägnaden. Var gång
väderhanen vänder sig på taket, bultar han
grundligt om sin värd, och fortsätter sedan dit vinden
blåser. Han leker med läror, som barn med heliga
käril, och under tiden tror han, att han brottas
med Gud. När hade han väl någonsin mod till
en sådan idéstrid på ett ensamt rum, långt borta
från människor? Ser man efter, finner man, att
vad han brottas med, det är stockholmare, och en
och annan landsortsbo. Han hatar sig fram och
besitter aldrig den ödmjuka kärlek till sanningen,
som glömmer personerna. Den finns egentligen
blott hos kulturmänniskan. Men Strindberg med
sin isgrå och misstrogna blick nedifrån är en
för-lupen träl.
Vad som retar honom hos Rydberg, är dennes
jämvikt och civilisatoriska idealitet. Därför gästar
han också helst tänkare, som sitta på marken, och
hos vilka man kan filosofera över påtagliga ting,
såsom hustrun och grannen i huset bredvid. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
