- Project Runeberg -  Kultur- och personhistoriska anteckningar / Första delen /
122

(1915-1920) [MARC] Author: Oscar Fredrik Strokirk
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

närmare regementskrigsrättens och generalkrigsrättens befogenhet samt
underordnades skyldigheter och krigslydnaden i allmänhet.

Spöslitning och prygel funnos ej i dessa krigsartiklar, men användes flitigt
ändå som disciplinstraff. Redan Karl XI måste ingripa mot öfverdrifterna
härvidlag och bestämde, att kaptenen eller i hans ställe löjtnanten kunde efter
noggrann undersökning ådöma soldaten ’’sex par spö, tre slag af hvardera paret’\,
detta för fylleri eller underlåtenhet att inställa sig i tjänstgöring, men att i alla
andra fall skulle förfaras enligt krigsartiklarna och andra förordningar.

Att det oaktadt prygel och spöslitningar användes godtyckligt och till
öfverdrift framgår däraf, att gång efter annan på 1700-talet utkommo från kungl,
maj :’t i kommandoväg stränga förmaningar pch befallningar, att Karl XI :s
krigsartiklar skulle efterlefvas. Först frampå 1800-talet infördes humanare
straffbestämmelser för armé och kompanichefens bestraffningsrätt upphörde alldeles.
Dock afskaffades prygelstraffet ej förr än 1860 men användes på slutot i ringa
utsträckning och vanligen i brist på arrestlokal. Arreststraffen trädde i stället
och arrestlokaler uppfördes på mötesplatserna. Den mörka arresten användes
föga, men sedan vatten- och brödstraffet upphörde 1881, har den kommit till
mera användning.

En straffrulla för Örebro kompani för tiden 1832—1872, som finnes i behåll,
upptager en kolumm för ljus arrest, en för mörk och en för prygel. Intet
prygel-straff finnes antecknadt efter 1865, men detta år deltog Örebro kompani i stor
lägret på Axvall samt Engelbrektsfesten i Örebro och båda dessa tillfällen synas
hafva varit kritiska för dess ordning i allmänhet och nykterhet. Högsta antalet
prygel, som enligt denna straffruila ådömts någon på en gång, är 30 st. år
1853 och delinkventen var soldaten n :r 83 Rundgren för slagsmål med
rotehållar e och med hustrun samt fylleri. Exekutionen af prygelstraffen verkställdes
vanligen hemma på roten hos kompanichefen och åtföljdes ofta af ett mål mat
och en jungfru brännvin för att lindra sveda och värk.

Annars var förhållandet mellan rotehållarne och soldaten i allmänhet mycket
godt och rekryteringen erbjöd inga afsevärda svårigheter. Klagomål och tvister
mellan rortehållarne och soldaten; eller mellan rotehållarne och kronan
förekommo sällan och bilades vanligen af kompanichefen, hvilken liksom
alla>-officerare och underofficerare bodde på landet inom respektive kompanier och etc
visst patriarkaliskt förhållande rådde mellan befäl och trupp. Däri inträdde
dock en afsevärd förändring efter 1876, då alla befälets boställen indrogos och
ersattes med kontant lön, ty officerare och underofficerare drogo sig allt mer och
mer till städerna och den intima kännedomen om soldatens enskilda förhållanden
samt det nära umgänget med honom hemma på roten minskades eller upphörde
alldeles, åtminstone för kompaniets subalterner.

Ekonomiska mellanhafvandet mellan soldaten och rotehållarne uppgjordes
på likvidationsmötet på våren, då soldatens kontanta lön i allmänhet skulle
inbetalas af rotehållarne.

Kompaniet var deladt i sex korpralskap, hvart och ett med sin befälhafvare
och tvänne korpralskap bildade en division eller afdelning under tillsyn af en
underofficer, som ägde att verkställa vissa visit ationer inom sin afdelning mellan
mötena.

Inom hvarje kompani var ordnadt en postgång, som ombesörjdes af
soldaterna själfva mot någon ringa ersättning. Den utgick från kompaniexpeditionen
till rotarne undan för undan och var betungande för soldaten men nödvändig
för meddelandet af brådskande order under denna tid, då postväsendet i
synnerhet på landet var så litet utveckladt och har den nu för länge sedan upphört.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/strokirk/1/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free