- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Andra årgången (händelserna 1924) /
112

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöfarten 1924. Av kapten E. Eggert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sjöfarten ig24.

Av kapten E. Eggert.

I^^en svenska rederinäringen stabiliserades otvivelaktigt under 1924, i så måtto näm-

I ligen, att fartygsvärdena under året kunde bringas i något närmare
överensstäm-melse med det verkliga ekonomiska läget, samtidigt som landets handelsflotta
praktiskt taget kunde hållas i full och oavbruten sysselsättning. Detta sistnämnda förhållande
är så mycket mera anmärkningsvärt, som världstonnaget 1924 var omkring femton
millioner bruttoton större än före kriget, och den mellanfolkliga samfärdseln och det
transoceana varuutbytet knappast uppgingo till mera än två tredjedelar av motsvarande
omsättning vid nämnda tidpunkt. Denna disproportion tog sig också under 1924, liksom
under föregående år uttryck i en mycket omfattande tonnageuppläggning, som vid mitten
av året uppgick till över sex millioner bruttoton. Jämförd med samma tidpunkt under
1923 hade dock denna siffra minskats med nästan två millioner bruttoton, och en
ytterligare förskjutning till det bättre inträdde mot årets slut. Huvudparten av det upplagda
tonnaget eller 70 procent föll, som man också hade anledning vänta, på Förenta Staterna,
medan England deltog med 11, Frankrike med 5 och Italien med 4 procent. För övriga
sjöfartsidkande länder tillsammantagna var uppläggningsprocenten endast 10, och det kan
med tillfredsställelse konstateras, att Sverige ej finnes upptaget i förteckningen över
upplagt tonnage, en ära som delas endast av Danmark. I detta sammanhang torde böra
omnämnas en annan företeelse, vars omfattning till stor del betingats av tonnageöverflödet,
nämligen nedskrotningen av gamla fartyg. Sammanlagda bruttotonnaget av de fartyg,
som upphuggits under 1924, torde snarare över- än understiga en million bruttoton, och man
begår säkerligen intet misstag, om man dessutom betecknar det nämnda förfarandet som
ett led i strävandena att på alla områden modernisera handelsflottan. För Sveriges
vidkommande voro även dessa strävanden synnerligen framträdande inom de större rederierna,
medan en del smårederier alltjämt bildades, vilka syntes sakna rätta blicken för det moderna
tonnagets företräden i den internationella konkurrensen.

Trots denna konkurrens och benägenheten hos olika länders redare att, när det passar,
gå sina egna vägar, kunde man dock 1924 inom den internationella rederirörelsen spåra en
fortsatt tydlig tendens till sammanslutning. Ett särskilt intimt samarbete etablerades
mellan de nordiska ländernas redare, och detta tog sig ett särskilt gynnsamt uttryck genom
bildande inom varje land av s. k. trälastgrupper, som fingo till uppgift att gemensamt verka
för stabilisering av träfraktmarknaden och söka åvägabringa skäliga fraktnoteringar.

En företeelse, som i början av året satte en stark prägel på den svenska sjöfarten, var
den osedvanligt långa och stränga isvintern. Redan långt före årsskiftet inträffade en skarp
kyla, som hastigt gjorde Norrlandshamnarna otillgängliga, och sedan dröjde det ej länge,
förr än så gott som hela Östersjön, Öresund, Kattegat och till och med delar av Skagerack
långa tider voro blockerade av is. Sjöfarten hade under tiden att kämpa med hart när
oöver-stighga svårigheter, och ett flertal kritiska situationer uppstodo längs kusterna. Under
intrycket härav lyckades sjöfartens målsmän inom regering och riksdag bringa den svårlösta
och sedan länge på dagordningen stående frågan om en statsisbrytare till en definitiv
lösning.

Med hänsyn till de livliga förbindelser, som huvudsakligast med svenska fartyg
upprätthållas mellan Sverige och England, blevo de svenska redarne nödsakade att påtala en del
missförhållanden, som sedan länge varit rådande i engelska hamnar, och varigenom fartygen
vid lastning och lossning därstädes tvingats till onormalt långa uppehåll och extra utgifter.
Redan på hösten 1923 riktades från svenskt redarhåll en vädjan till Shipping Federation
och till brittiska redare i allmänhet att medverka till förbättrande av de beklagliga
hamnförhållandena i England och speciellt i London. Denna vädjan väckte stor anklang hos redare
även inom andra nationer, och då vederbörande själva tydligen insågo, att allt ej var som
sig borde, igångsattes 1924 en grundlig undersökning av de påtalade bristerna med det
resultat, att desamma i mycket stor utsträckning vitsordades och delvis redan under året
avhjälptes.

De svenska reguljära fartygslinjerna upprätthöllos under året i full utsträckning och
utvecklades ytterligare. Detta var framför allt förhåUandet med Sverige-Amerikalinjen, som

— 112 –

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:35:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1924/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free