Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge 1924. Av Axel Skagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6,77 och 181,75. Likväl har kronan, sedd hela året igenom, stått sämre, i det pund
i fjol gått ned ända under 24, medan året 1924 uppfyllde fjolårets hotelse och lyfte
denna vår tongivande valuta upp till 32,45; i London har t. o. m. noterats 32,70, och
att den höjden icke nåtts i Kristiania kommer sig endast av att Norges bank reglerat
kursen. Svenska kronor ha varit uppe i 198. De senaste månaderna ha dessa kurser
som nämnts åter fallit något. Men huvudsaken är, trots de höga kurserna, att i stort
sett har årets valutamarknad varit mera stabil än på flera år, i det Norges bank och de
andra bankerna genom ömsesidig överenskommelse lyckats reglera marknaden. Om
man än icke kan säga, att den förut proklamerade dellationspolitiken, att återföra
kronan till dess guldparitet, har uppgivits — detta måste naturligtvis vara målet —
så kan det i alla fall konstateras, att man nu hör mindre av dessa försäkringar, medan
man har slagit in på en mera opportunistisk politik för att fylla de närmaste kraven
och åstadkomma någorlunda ro — och dessa strävanden ha krönts med framgång.
Handelsbalansen synes bättra sig. Årets tre första kvartal visa ett importvärde
av 1,122 millioner kr., exportvärde 758, vilket ger ett underskott av 365 mot i fjol
390. Skillnaden är ju inte överväldigande, men tendensen den riktiga. Den höga
utländska valutan har naturligtvis främjat exportutbytet. Lägges sjöfarten till, som
också dragit fördel av valutan, skulle det finnas möjlighet för ett slags balans.
Näringslivet har visat ett jämnt framåtskridande. Bäst märkes det inom
skeppsfarten. Liksom i fjol finnas här praktiskt taget inga upplagda fartyg. Alla fartyg
segla, och de ha seglat för bättre frakter än i fjol. Lysande har det icke kunnat bli,
det förbjuder världsfraktmarknaden, men Norges sjöfart har med stor skicklighet
nyttjat chanserna och står sig förmodligen bäst i konkurrensen bland världens sjöfarande
nationer. Flottan större och mera konkurrenskraftig än förr, bättre än någonsin,
moderniserad, med stora, praktiska fartyg, segelfartygen försvunna. Om tillväxten
vittna också de många kontrakten om nybyggnader. Olyckligtvis byggas de flesta av
dessa skepp i utlandet, vilket väckt mycket missmod inom den gamla norska
skeppsbyggnadsindustrien, som icke minst på grund av arbetskonflikterna arbetat under
ogynnsamma villkor; men förhållandet beror väsentligen på att lösen är
dieselmotorfartyg, och för byggnad av sådana skepp saknar industrien ännu verkstäder;
emellertid arbetar man på att avhjälpa denna brist. Den samlade fraktinkomsten kan anslås
till 600 milL mot 500 i fjol.
Fiskerinäringen har haft god avsättning, den mindre kvantiteten har uppvägts
av höga priser. Nordland har kommit helt på fötter, det är nu rent av goda tider, sedan
de av förbudet förstörda traktat förhållandena ordnats. Valfångstens produkter ha
sålts till priser, högre än någonsin sedan högkonjunkturens dagar; i fjol voro de höga,
men nu ha priserna överraskat även de sakkunnigaste.
Träförädlingsindustrien har sålt all årets produktion och långt in på nästa års.
Tack vare den låga norska valutan har den kunnat uthärda konkurrensen. På det
hela taget ha de naturliga industrierna fortsatt att utveckla sina möjligheter, de
industrier, som ha de naturliga betingelserna inom landet, råmaterial och kraft.
AJuminiumindustrien, som väsentligt bygger på kraft, har i år ytterligare ökat
sin väldiga export och synes vara en industri att bygga på för framtiden. Och Norsk
Hydro, ävenledes väsentligen baserad på vattenkraft, har haft ett gott år, större
överskott än 1923; bolaget kunde 1924 utdela 11 procent mot 8 1923.
Förhållandet med Norsk Hydro är anmärkningsvärt. Driften »stod» i tre
månader och kan ändå uppvisa en utdelning som den nämnda. Detta tillsammans med
andra tecken tyder på att näringslivet är i besittning av en elasticitet, som tålt den
— 282 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
