Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya rön av den fysiska forskningens pionjärer. Av Ansgar Roth - Den experimentella atomforskningen - Den mikrokosmiska mekaniken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sionen såväl som absorptionen språngvis med vissa belopp, s. k. kvanta, vilkas
inbördes storlek kan uttryckas med hela tal. Energien är likt materien
diskonti-nuerlig!
För att experimentellt visa att så förhåller sig måste man ha en metod,
varigenom energiändringen vid strålningsprocessen kan mätas. Detta kan enligt
Le-nards förslag ske genom att studera en elektronströms gång genom en gas. Gasens
atomer och molekyler stimuleras vid sammanstötningarna med de framrusande
fria elektronerna och absorbera därvid en del av deras rörelseenergi. På grund
av elektronernas negativa laddning kan deras förlust i hastighet och energi mätas
med stor noggrannhet. De av Franck och Hertz utförda försöken visa, att
projektilerna förlora just så stor bråkdel av sin energi, som i kvantbestämda portioner
slukas av gasens atomer. Genom att kombinera dessa galvanometriska mätningar
med spektroskopiska iakttagelser ha de båda forskarna också lyckats visa, att just
de spektrallinjer uppträda som enligt den Bohrska teorien motsvara den
absorberade och åter frivordna energien. Undersökningarna omfatta också
sammanstötningar mellan atomer och molekyler inbördes. När gasens temperatur ökas,
måste enligt den kinetiska värmeteorien gaspartiklarnas kollisioner bli allt talrikare
och häftigare. Den först uppträdande emissionslinjen motsvarar en elektrons
övergång till vilobanan från våningen närmast ovanför. Övriga linjer bli därefter
vid stigande temperatur successivt synliga. Den för stimulansen erforderliga
energien är olika för olika gaser, och de först uppträdande linjerna kunna ha så hög
frekvens (eller så kort våglängd) att de falla i spektrets ultravioletta gebit utanför
dess synliga oktav.
Om temperaturen växer över en viss gräns, blir energien så stor och
kollisionerna så våldsamma att en eller flera av de yttersta elektronerna i atomen helt
och hållet slitas lös, varigenom atomladdningen får ett positivt överskott (atomen
»ioniseras»). Observationerna visa att även ionisationsenergiens värde
fullständigt överensstämmer med det av Bohr beräknade. Värdet växlar för olika ämnen
inom ganska vida gränser, och härigenom förklaras många skenbara anomalier.
I solens spektrum äro exempelvis kalciums iönlinjer (»gnistspektrum») mycket
intensivare än vätets. Man kan ju ej gärna antaga, att den lättaste av alla gaser
skulle förekomma i mindre mängd i solens yttersta höljen än de jämförelsevis
tunga kalciumångorna! Den riktiga förklaringen, som givits av den indiske
fysikern Megh Nad Saha, är att vätet fordrar en högre grad av energi för ionisering.
Vid den temperatur som här råder är den av gaspartiklarnas kollisioner alstrade
energien tillräcklig för att ionisera kalcium, men icke det i långt större
mängder befintliga vätet. Studiet av atomernas sammanstötningar, som på ett så lysande
sätt bekräftat Bohrs atomteori, leder sålunda till viktiga och vittgående
konsekvenser för den fysiska, kemiska och astrofysiska forskningen.
Den mikrokosmiska mekaniken.
Ehuru den Bohrska konstruktionens grundvalar visat sig hållfasta, kan detta
icke sägas om den på dessa resta byggnaden. Det har gått Bohrs speciellare
antaganden såsom det förr eller senare går med de flesta hypoteser — sade professor
Oseen vid fysikprisets överlämnande. Vetenskapen har vuxit ur dem och söker
sedan ett år på andra vägar nå lösningen av atomens gåta. En ny teori håller
— 136 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
