Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern 1934. Av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. u.: Ivar Kåge och Margit Manstad i »De
hundra dagarna», överst t. h. Inga Tidblad
och Edvin Adolphson, i »Ett brott», alla på
Dramatiska teatern, samt under Alice och
Ernst Eklund i »Tovaritch», Komediieatern.
skall glömmas i svensk teaterhistoria. Lika intressant blev icke skådespelarens
framställning av Per Gynt, en briljant improvisation, som dock endast i vissa ögonblick
trängde in till dramats väsentliga poesi. Män i vitt, en engelsk pjäs i sjukhusmiljö,
väckte ett visst intresse genom sin realistiska skildring av speciella och dock
allmänmänskliga förhållanden; Gösta Ekmans och Uno Hennings läkartyper hade värde.
Masefields förtätade passionsdrama Långfredag var ett förtjänstfullt experiment i
Per Lindbergs regi. 1 Hennes Majestät Modern, en amerikansk satir mot den
livsfientliga och maktlystna modersegoismen, uppträdde Pauline Brunius som gäst och
åstadkom en av sina mest perfekta kvinnostudier. Till sist framförde Vasateatern
vid årets slut Pär Lagerkvists intensiva medeltids- och nutidsdrama Bödeln. Med Per
Lindbergs fantasistarka regi blev det en föreställning i expressionistisk anda och
märklig både som vision och satir; Gösta Ekmans monumentala bödelsfigur och
Gunnar Olssons hemska Galg-Lasse voro de främsta rollerna. Vasateatern har heder
av detta djärva och ovanliga grepp.
Från Blancheteatern äro i varje fall tre program värda att anteckna. Helge Krogs
Treklang gav ironisk belysning åt ett stycke erotisk problemdiskussion i typisk
norsk form, och Håkan Westergren var här till sin fördel i samspelet med Esther
Roeck Hansen. Domino av Marcel Achard, en modern fransk sak i sinnrik och
svår-spelad stil, kunde på grund av det ojämna utförandet blott delvis fängsla; mest
roade Ragnar Arvedson i en originellt komisk roll. Flickor i uniform, Christa
Winsloes tragiska bilder från ett preussiskt flickinternat, var teaterns bästa
föreställning; en ung debutant Signe Larsson-Hasso tolkade med gripande sanning och
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
