Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1936. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sönderjydernas ledare, Hans Peter Hanssen, följes till graven i hemstaden Åbenrä.
gräns, vilken i flera sönderjydska uttalanden under året ivrigt betecknades såsom
också Nordens sydgräns. Medan bortgången av Hans Peter Hanssen, sönderjydernas
rakryggade, okuvlige men samtidigt måttfulle och försonlige ledare under tysk
förföljelse, genom världskriget och vid »genforeningen», utlöste enhälliga nationella
sorgemanifestationer, vilka tycktes visa, att Danmarks folk som en man stod bakom
sina sönderjyder, väcktes oro men också vilja till fredlig försvarskamp genom de
fortsatta tyska jorduppköpen i rikets sydligaste trakter. Den växande tyska arméns
inmarsch i Rhenlandet, de fortsatta tyska »revisions»-kraven, de omfattande
försvarsförberedelserna i tyska rikets nordliga delar, utländska påpekanden av att
Jylland i sitt praktiskt taget försvarslösa skick skulle kunna erövras på några dagar
— allt detta bidrog till att öka oron.
Dansk folkopinion, som så länge trollbundits av Hörups defaitistiska formel »hvad
kan det nytte», började vakna ur sin Törnrosasömn. Men det blev efterhand tydligt,
att en stor del av socialdemokraterna och framför allt partiets yngre element började
vända ryggen åt radikalernas ortodoxt vidhållna formel. Man tyckte sig inom
regeringen spåra en schism i försvarsfrågan, med på ena sidan i spetsen den radikale
utrikesministern Munch, vilken visserligen liksom sina övriga nordiska kolleger bekände
försvagad tro på N. F. och striktare neutralitetsvilja, men som trots utrikespolitisk
pessimism icke ville svika Hörups trossats, samt på den andra sidan främst
statsminister Stauning själv, vilken, vad som än i övrigt kunde sägas om honom, minst
av allt brukat framträda som principryttare.
Om den förmodade dragkampen bakom regeringens »smilende» fasad fick man
dock aldrig någon visshet. Och statsministern valde själv att ofta och med små
variationer tala orakelspråk om försvaret. »Yort land skal ikke bruges av stridende
339
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
