Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygning 1944. Av redaktör Gunnar Knutsson - Ett betydelsefullt år för trafikflyget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en främmande stat, rätt att ombordta last i ett främmande land för befordran
till hemlandet och rätt att befordra last mellan två främmande länder.
Sveriges representanter — svenske ministern i Brasilien Ragnar Kumlin,
luftfartsinspektören Törd Ångström, dir. Per A. Norlin, byråchefen A. Hultman samt
de adjungerade experterna civilingenjör K. H. Larsson och radioingenjör L. T.
Övergaard — undertecknade genom delegationens ordförande minister Kumlin
samtliga överenskommelser. Den 16 dec. hade 53 av de deltagande nationerna
undertecknat slutprotokollet, 37 interimsöverenskommelsen, 35 den allmänna
luftfartskonventionen, 28 överenskommelsen om två friheter och 17
överenskommelsen om fem friheter.
I ett avseende kunde man vid konferensen icke enas, och det gällde i vilken
utsträckning den nya världsorganisationen — International Civil Aviation
Orga-nization — skulle ingripa i fråga om trafikfördelningen mellan olika länder
och det tonnage, som finge insättas på de olika linjerna. Konferensen uttalade
förhoppningen, att flygbolagen själva genom internationella konferenser skulle
kunna enas om trafikfrekvens, taxor etc. Det nytillsatta luftfartsrådet fick i
uppdrag att studera dessa frågor. Inbjudan utsändes till alla världens trafikflygbolag
till ett möte i Havanna den 16 april 1945, där en ny världsorganisation skall bildas
och i vilken de tidigare sammanslutningarna — International Air Traffic
Association (IATA), Conference of International Air Traffic Operators (CIATO) — skola
uppgå. Den i Chicago utarbetade luftfartskonventionen avsågs att ersätta de
tidigare CINA- och Havanna-konventionerna.
Innebörden av Chicagokonferensen var, att den reguljära lufttrafiken efter
kriget kommer att bli föremål för större kontroll än tidigare, men ändå kan man
säga att möjligheter skapades för en sund och fri utveckling. För Sveriges del
var konferensen mycket givande, eftersom den tryggade de små nationernas rätt
att i samma utsträckning som de stora delta i den internationella lufttrafiken utan
inskränkningar.
Vid luftfartskonferensen framlade den svenska delegationen det planerade
svenska internationella flygnätet med förbindelser från Stockholm till New York
(via Island och Newfoundland, Skottland och Newfoundland eller Irland och
Azorerna), till Rio de Janeiro (via Köpenhamn, Paris, Lissabon, Dakar och Natal),
till Kairo (via Warszawa, Belgrad och Aten), till London (via Köpenhamn och
Amsterdam), till Amsterdam (via Köpenhamn och Hamburg), till Bryssel (via
Köpenhamn), till Lissabon (via Paris och Madrid), till Köpenhamn, till Istanbul
(från Malmö via Warszawa och Bukarest), till Budapest (från Malmö via Berlin,
Prag och Wien), till Oslo, till Berlin, till Rom (via Berlin och München), till
Marseille (via Berlin och Zürich), till Helsingfors, Dublin (via Oslo och Stavanger),
till Helsingfors samt Malmö—Köpenhamn—Amsterdam,
Göteborg—Köpenhamn-Berlin och Göteborg—Oslo.
Direktör Norlin i SILA lyckades före sin hemresa skriva kontrakt med Douglas
Aircraft Co om snar leverans av 10 fyrmotoriga trafikflygplan av typ DC-4 för
svensk-danska atlanttrafiken, om vilken överenskommelse träffades med USA.
Aerotransport firade den 2 juni 20-årsjubileum och framlade då ett ståtligt
resultat av de två decenniernas verksamhet. ABA-planen hade tillryggalagt 20,5
miljoner flygkilometer, d. v. s. 57,5 gånger sträckan jorden—månen samt befordrat
500 000 passagerare och 350 miljoner postförsändelser. Statssubventionen hade
under de 20 åren minskat från 42,1 titi 6,1 procent av totalinkomsten, som år 1943
var 9 773 000.
Jubileumsåret firades bl. a. med öppnandet av den s. k. rikslinjen
Malmö—Göteborg—Stockholm—Sundsvall—Luleå, vilken dock 15 november måste nedläggas pä
sträckan Stockholm—Luleå för vimterperioden, därför att flygfältsbelysningen på
Skeppsholmens (Sundsvall—Härnösand) och Kallax (Luleå) flygfält inte var
’252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
