- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1863 /
36

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den blifvande Bispen. En tidsbild af Pehr Thomasson med 2:ne illustrationer efter N. J. Anderson och W. Hallbeck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nisse var af naturen ämnad till talare. Han hade en
klingande silfverstämma som hemtade sina uttryck direkte
från hjertats djup, hvarfore orden vunno genklang i alla
känsliga sinnen. När han kom ned från den improviserade
predikstolen mottogs han med varma handtryckningar
och våta ögon af alla. Mor Sara kunde ej se för
glädjetårar och sjelfva fader Måns närmade sig sonen med
dessa ord:

— Bra taladt, Nisse ... Du är skapad till prest...
Tack skall du ha.

Det var de första uppmuntrande ord som Nisse hört
från faderns läppar, men de blefvo icke de sista, ty ifrån
den stunden var Måns en öm och kärleksrik fader mot
sin älskade son.

6.

Några dagar sednare finna vi Nisse på besök hos
Peder Norbagge. De båda vännerna språkade länge om
hvaijehanda, men slutligen böljade Peder Norbagge på
Nisses uppmaning att berätta fortsättningen af sin
lefnads-historia, hvilken lydde som följer:

”Som du torde påminna dig, så tjente jag som dräng
i åtta år hos en rik bonde i Guldbrandsdalen innan jag
begaf mig till Kristiania i spel-lära. TJnder denna tid
var jag dagligen tillammans med husets enda dotter, en
guldlockig flicka af lika ålder med mig. Hon hette Hildur
och var till hela sitt väsen en förtrollande varelse.
Hon var vacker som en rosig sommarmorgon, vänlig som
en himmelens engel och glad som den spelande vinden.
Jag blef genast betagen i den hulda flickan och ju mera
jag lärde att känna hennes goda hjerta och öfriga
egenskaper, desto häftigare blef min kärlek. Jag vågade likväl
icke att yppa min böjelse och ville det icke heller, eme-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1863/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free