- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1881 /
62

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Då sjön brann hvit». En folklifsbild från skären af Mathilda Lönnberg. Med 2:ne teckningar af Carl Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Ja väck honom!" sade Maj’-Lena och satte sig upp
i båten. "Vi fa lof att taga upp våra nät.“

"Jag vill inte — han tränger till 1*0 — han har
varit ute snart sagdt både bittida och sent under flera
dagar."

"Väck honom, säger jag," återtog Maj’-Lena otåligt,
"jag vill inte vara ute längre än nödigt - - jag behÖfver
komma hem till barnen."

Något ovillig reste sig Gertrud och tänkte väcka
Ivar, — han såg så glad ut och smålog i drömmen. Hon
stannade och såg på honom. “Nej," sade hon, “han
drömmer något roligt, jag vill, att han skall njuta sin
dröm."

Maj’-Lena hade äfven rest sig i båten, och de båda
q vinnorna mätte hvarandra med ögonen. “Det är inte
ofta som Gertrud* talar så der bestämd t,“ sade hon litet
spotskt, “men när det sker, så plär hon stå vid sitt ord.
Nå ja, Ung-Melker der tar mig nog med sig hem och
hjelper mig att taga upp mina nät –- det är blott tre
fattiga stackare, — det är snart gjordt."

"Ja, raska på då, 0111 så skall vara, mor lilla!“
svarade Ung-Melker, i det han förde sin farkost tätt in
till den, hvaruti de båda qvinnorna voro. "Jag sägner
inte nej till ett par dugtiga armar, som tillbjuda mig
sin tjenst, men du, Gertrud, gör hvad du ångrar."

“Det tror jag inte."

"Det torde blifva hårdt att ta sig hem,“ sade Melker,
i det han töfvande utsträckte handen och tog i båtkanten,
tor att hålla farkosterna tillsammans, medan Maj’-Lena
steg ur den ena och i den andra.

“Tack! det är nog inte farligt. Farväl, Maj’-Lena!“
svarade Gertrud.

“Så envis hon var!“ mumlade Maj’-Lena, sed^n hon
kommit Öfver i Melkers båt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1881/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free