Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Elfsjötiden och vistelsen på Åsby, 1833 - 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var, och ekonomiska förhållanden gjorde min mors frånvaro
från hus och hem under de nu pågående veckorna i hög grad
obeqväm, då hela hushållet stod under förberedelse för
flyttningen från Köping till Leksand. Men behofvet af min mors närvaro
blef allt mer trängande; någon lifsfara ansågs likväl ej vara för
handen under de närmaste dagarne, men helt oförmodadt
infann sig ett dödsarbete, som slutade dermed, att lifvet
utslocknade, innan min mor hade hunnit anlända; hennes ankomst
inträffade först dagen derefter, den 25 mars. Man hade ej på
den tiden de snabba jernbanorna, och ångbåtsfarten för året
var ännu icke öppnad. Men jag var likväl icke alldeles ensam
hos den döende; han hade ofta besök af verkligt tillgifna
vänner, som funnos i staden, och en omsorgsfull sjuksköterska
fans att tillgå, hvarjemte äfven ett alldeles främmande
fruntimmer, hvars hyresgäst min far under riksdagen var, visade
honom ett ömsint deltagande. Hennes namn var fru Winkler,
och bostaden var huset n:r 12, Stora Nygatan. I sjelfva
dödsstunden voro fru Winkler och jag allena vid sjuksängen. En
half timme senare anlände min bror från Upsala och dagen
derpå min mor och min syster från Köping. De mottogos af
min morbroder, som fans i staden, samt min fars vän, biskop
Wallin, hvilka båda mottogo de sörjande på ett sätt, som
kräfver min eviga tacksamhet.
En faders bortgång ur lifvet är alltid en betydelsefull
tilldragelse i sonens lif. Men det, jag med anledning deraf kan
hafva att säga om mig sjelf, uppskjuter jag, till dess det
kommer i sammanhang med en annan betraktelse.
Familjefaderns död medför gemenligen en stor förändring
i familjens ekonomiska förhållanden. För mig och de mina
var utsigten svår att öfverskåda, ty ställningen var invecklad.
Blott fem veckor fattades, till dess min far skulle hafva
tillträdt Leksands pastorat; en stor del af husets lösörebo var
dit afsänd; den gamla bostaden i Köping skulle afträdas den
1 maj. Vi visste knappt, på hvilketdera stället vi skulle anse
oss vara hemma. Men genom konung Carl Johans ynnest, som
kände min far personligen och var honom mycket bevågen,
erhöllos nådår vid pastoratet Leksand, och flyttningen
fullbordades. Mitt modershem blef således ett helt annat ställe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
