Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främmande person, som hade sett min far mångfaldiga gånger
och mindes honom godt.
Hurudan min faders fortfarande inverkan på mig skulle
blifvit, om jag fått behålla honom längre, detta vet jag väl
icke, men jag håller troligt, att denna inverkan skulle blifvit
ganska betydlig. Det kan vara möjligt, att vissa yttre lef-
nadsförhållanden, i hvilka jag har befunnit mig och af hvilka
mitt inre lif har mottagit betydliga intryck, då skulle alldeles
icke inträffat. Min lefnad skulle kanske kommit att till en
viss grad gå sin gång på andra vägar, än der jag nu har
stapplat fram.
Och från min sida skulle kanske med en framskridande
ålder en förändring kunnat inträffa i mitt sätt att umgås med
min far. Umgängessättet var i hög grad vördnadsfullt, men
icke egentligen förtroligt. Vördnaden var sådan, som grän-
sade till en blind tro på ofelbarhet i allt, hvad min far sade
och gjorde. Men denna vördnad var förenad med en känsla
af blyghet. Jag var så rädd att i min fars närvaro säga en
dumhet eller göra en dårskap, att jag derföre blef mer än
skäligt tystlåten. Men blygheten kom deraf, att jag viste, att
om jag pratat för mycket och pratat dumheter, skulle jag
haft att erfara en allvarsam tillrättavisning. Emellertid upp-
kom en viss stelhet i umgänget från min sida, hvarigenorn
min far gick miste om en del af det nöje, han kunnat få er-
fara af sin uppväxande son. Härtill kom min naturliga fallen-
het att tiga med mitt hjertas rörelser och mina allvarsammare
tankar, inbundenheten och begäret att gå för mig sjelf. Denna
blyga tystlåtenhet skulle med tiden kunnat försvinna; den
kunde icke gerna blifvit den samma hos en ung man, som
den var hos ynglingen och gossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
