- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
246

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246 VÄNSK A PS J DE ALKT.

som hade känt honom en längre tid och hade sett honom i
hans barndoms hem, att man aldrig hade sett honom »ond»,
d. v. s. aldrig vid vredgadt lynne, men ständigt vänlig och
god. Nu kan dock sägas, att om hos honom fans en stark
fond af den menniskovänliga egenskap, som kallas godhet, så
hade denna egenskap visst aldrig varit stäld på något svårt
prof. Ty verldens vrånghet, som retar till vrede, hade han
aldrig erfarit. Menniskorna hade varit vänliga mot honom,
han hade lefvat en lycklig barndom i ett älskadt föräldrahem,
lycka och framgång för den närvarande tiden, glada förhopp-
ningar för kommande dagar uppfylde hans begynnande yng-
lingalií. Det kan gerna sägas, att för den, som röner godhet
af andra, är det icke svårt att sjelf vara god. Detta är sant,
och derföre prisar jag icke dygdens storhet mycket högt under
sådana förhållanden. Men lika sant är också, att ett hårdt
sinne och en till bitter vrede, om också blott för ögonblicket,
uppflammande känsla icke behöfva starka retelser för att ut-
sväfva i vredgade blickar och ovänliga ord. Alltid kunna dess-
utom i familjelifvet och kamratumgänget småsaker finnas, som
sätta lynnet i rörelse, så att det visar sig, hurudan hågen är.
Ett ondsint lynne eller ett vänligt och godsinnadt förklarar
sig i hvardagslifvets små besvärligheter eller obehag. Den
ondsinte blifver vresig och ond för den minsta småsak; den
deremot, som har fridens ande i sitt hjerta, bevisar i smått
lika väl som i stort, att kärleken är »tålig och mild» ]. Jag
såg ett litet exempel. Der fans i Upsala bland Leijonhufvuds
bekanta en, som icke förstod att uppskatta hans verkliga värde,
men företog sig att göra hans person till föremål för »drift»,
och detta icke på det godmodiga och skämtsamma sättet, som
kan finnas vänner emellan och mången gång utgör ett stycke
af umgängets nöje och behag. Den »drift», som här var i
fråga, var elakartad och sådan, som verkade störande på Leijon-
hufvuds trefnad och frid. När detta inträffade, såg jag hos
honom blott ett pinsamt intryck, men någon uppbrusande
vrede, någon bitterhet såg jag icke.

Men det måste dock funnits en sida, på hvilken det icke
kunde undvikas att ju vredgade känslor måste uppväckas äfven

l

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free