- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
257

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNGDOMEN OCH SORGEN. 257

icke ansågs särdeles farligt, men hos honom öfvergick denna
opasslighet till en dödlig sjukdom, hvilken sades vara nerv-
feber. Dödsdagen var den 9 februari 1837.

Det må så varit, som sades, att han dog af nervfeber;
jag har dock sagt, att han dog af öfveransträngning. Jag vill
icke dermed påstå, att sjukdomen utvecklade sig och blef
obotlig omedelbart och ensamt ur denna orsak. Det kan
vara möjligt, att sjukdomen skulle kommit i alla fall, men en
oförsvagad, ung natur brukar kunna genomgå en febersjukdom
och uppstå från sjukbädden med obruten lifskraft. Jag tänker
mig förhållandet så, att lifvets krafter voro utmattade och
organismens motstånd derigenom vanmägtigt mot sjukdomens
magt. I denna mening må kunna sägas, att han dog af öfver-
ansträngning i studier.

Och nu skall jag tala om ungdomen och sorgen, huru de
två lefva med hvarandra, huru sorgen handterar ungdomen
och ungdomen handterar sorgen.

Huru kändes intrycket hos mig? - Det första ögonblickets
tillstånd var en känsla af häpnad, förvåning, min själ blef
ögonblickligen inkastad i en fullkomlig förvirring. Den person,
som tillförde mig dödsbudet, aflägsnade sig snart, och sedan
jag var blifven ensam i rummet, föll jag eller kastade mig
handlöst omkull på golfvet och blef liggande några minuter,
utan förmåga af någon bestämd tanke eller att samla mina
känslor. Men efter en liten stund steg jag upp, satte mig
vid skrifbordet och fattade pennan. Jag hade under den
sist förflutna nyårsnatten gjort en början till dagboksanteck-
ningar, men sedan hade intet blifvit skrifvet. Men nu tog jag
fram dagboken. Läser jag nu, långt efteråt, de skrifna orden,
som trängde sig fram ur mitt sönderslitna hjerta, förefaller
det mig, såsom vore orden skrifna med strömmande blod. Det
första ordet var, att jag bad Gud bevara mig, att jag ej måtte
blifva vansinnig. Jag stod på gränsen af den vildaste för-
tviflan. Men jag hade dock af naturen ett lynne, som kallades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:48:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svedelif/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free