Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Mitt lif såsom professor i Lund 1856 - 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 LIFvET I LUND.
ett annat tal någon gång. Jag hörde talas om dumma skå-
ningar, lata skåningar, glupska skåningar på mat och dryck.
Så kunde de tala om hvarandra, men jag tror, att om någon
icke-skåning hade talat på detta sättet, så skulle det blifvit
mycket illa upptaget. När menniskor tala illa om sig sjelfva,
tror jag icke lätt, att de mena hvad de säga, fastän talet nog
kan i sjelfva verket vara sant. Jag har icke funnit skånin-
garne dummare, latare, glupskare än menniskofänaden på an-
dra ställen. Jag tyckte, att skåningarna voro rätt bra, mensk-
ligen räknadt, ett hyggligt folk att lefva med.
De, med hvilka jag lefde, voro naturligtvis de akademiska
personerna i Lund samt andra stadsbor, men med skånska
allmogen och allmänheten på landet hade jag intet att göra.
Hvad nu beträffar det akademiska folket, så hade nog i äldre
tider funnits en viss afundsjuka mellan Üpsala och Lund, en
viss täflan i lärdom, snille och verkliga förtjenster, men äfven
i lärdomshögfärd, akademisk kälkborgerlighet, skråväsen, öfver-
sitteri och nepotism, men denna tiden var nu utlefvad; jag
märkte icke något spår deraf. Och hvad beträffar det aka-
demiska lifvet i Lund i och för sig betraktadt, tror jag, att
en utveckling från ett sämre till ett bättre hade försiggått
under de sist förflutna årtiondena. Nog talades det någon
gång om den s. k. Tegnérska tiden såsom ett slags gyllene
ålder, som var förgången, men jag har mina misstankar om
den saken. Det må så varit, att på den tiden åtskilliga snill-
rika personer och mycket goda hufvuden hade funnits, hvilka
de, som mindes dem, nu saknade, men nog hörde jag ett och
annat berättas, som tycktes utmärka, att snillet och talangerna
icke alltid hade varit förenade med en sedlig hållning, sådan
som vederborde. Jag lemnar dock denna frågan derhän. Den
tiden var i alla fall förbi. - Åtskilligt hörde jag talas om
gräl och intriger, hat och förföljelser, som förr hade förekom-
mit, men af sådant otyg märktes nu just ingenting. Samlifvet
vid konsistoriibordet var anständigt, och anständigt lefde vi
äfven derutanför; åtminstone märkte jag intet annat. Der
funnos väl en och annan person, som icke gerna fördrog den
ene den andre, men något egentligen ondt gjorde de icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
