Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Omkring sekelskiftet. Den gustavianska konstnärskretsen - 9. Elias Martin, Johan Fredrik Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
GEORG NORDENSVAN
bruk, herrgårdar. Ett porträttgalleri av berömda svenska män ingår även i
programmet.
Elias har nu blivit akademiledamot och debuterar som kunglig målare med
att i olja skildra Gustav III: s besök i modellskolan under pågående lektion.
För konungens räkning målar han - likaledes i olja - hertigens av Småland
dop i slottskapellet. I denna målning är sceneriet det huvudsakliga, den rika
rokokointeriören i belysning av oräkneliga vaxljus. Men i akademitavlan äro
figurerna huvudsaken, och här blottar målaren uppriktigt sina svaga sidor.
Konungen har blivit en ofrivillig
karikatyr, de många övriga
uppträdande äro otympligt placerade och
klent tecknade. Martin kan behandla
sina medmänniskor med naiv
obarmhärtighet, hans figurer kunna vara
betänkligt stela i lederna,
proportionerna äro ofta felaktiga, och
svårigheterna i konsten att sammanställa
flera figurer övervann han aldrig.
Han var medveten om sina
brister och har - en ärlig natur
som han var - själv avgivit sin
syndabekännelse: "Som rita ansågs
för mindre konstnärligt, så är det
ingen under, att jag som oledd
föll mera på måla än teckna eller
rita i mina unga dagar - likväl är
rita och rita väl första
nödvändigheten för att lära måla, men hin
har lagt det hindret i vägen, att
man behöver all sin livstid för
att rita med finess och känsla, och vad tid har jag då övrigt att lära
måla?"
Även de porträtt, han målade, kunna sakna fasthet och säkerhet i teckning
och modellering. Men de ha andra kvaliteter, de kunna äga ett personligt
känsloinnehåll, som ger dem en plats för sig bland tidens svenska porträtt. Han har
något nytt att säga, han har omedelbara uttryck för det drömmande, undrande,
längtande i unga kvinnors blick, för omedveten charme och okonstlad naivitet,
Ooh i det lilla Bellmansporträttet, där skalden sitter framåtböjd, stöder hakan
mot handen och ser lut i rymden, ger den fjärrskådande blicken bilden en helt
annan själslig innebörd än den, man finner i Kraffts och Hilleströms
Bellmans-konlerfej.
E. Martin. Bellman.
Oljemålning (sittande halvfigur). Omkr. 1785.
Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
