Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. I konstens huvudstäder. 1830--40-talen - 1. Tyskland - 2. Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373 GEORG NORDENSVAN
fordran på natur, som unga skolor pläga uppställa gentemot äldre riktningar.
Den sökte styrka och stämning ej blott i teckningen utan lika mycket i koloriten,
den sökte känsla i uttrycket snarare än storhet eller tankedjup i kompositionen.
Den begagnade sig av oljemålningen hellre än av fresken, och den upptog
andra motiv än de klassiska och mytologiska, som enligt munchenmästarnas
åsikt utgjorde de enda värdiga att behandlas av en sann konstnär.
Medan Munchen blev den tyskt-klassiska riktningens huvudstad, blev
Dusseldorf romantikens hemvist. I Munchen målade Kaulbach, Genelli, Andreas
Muller, Schnorr, Rottmann mytologiska fresker, homeriska hjältar, Nibelungar,
grekiska slaktningar, Esops fabler, landskap från det gamla Hellas. I Dusseldorf
blev måleriet övervägande poetiskt, elegiskt och idylliskt. Där målade man
gamla och nya testamentet, helgonsägner och riddarsagor, Shakespeare och
Uhland, HohenstaufFerna, Falstaff och Miinchhausen, Undine och Loreley,
pilgrimen i öknen och korsfararens hemkomst. Vid sidan av Edv. Bendemanns
elegiska lyrik - "Sörjande judar vid Babylons älvar" - uppvisade
diisseldorf-måleriet Karl Friedrich Lessings historietavlor med djärva ämnen - Johan
rlus glorifierad mitt i det katolska Tyskland - och med ett föredrag, som tvang
åskådaren att taga parti, antingen han såg konstverket med en konstnärs blick
eller med partimannens ögon. Beaktansvärda grepp gjorde Lessing även i sina
tyska romantiska landskap.
Dusseldorfsmåleriets andra skede fick sin karaktär ej minst av den folkliga
vardagsgenren, som i det allmänna medvetandet blev i högre grad än någon
annan ämneskrets typisk för skolan.
2.
I Frankrike hade striden varit het mellan klassicism och romantik. Den
reaktionära tiden lockade fantasiens barn att bortse från verklighetens grådask.
Men tiden hade plats även för djärva idéer och för opposition och stridslust.
Diktare och konstnärer förklarade krig mot härskande åsikter, ej minst mot
regelrätt klassicism, och fordrade utrymme för lyrik, känsla, lidelse, för
individualitet, för konstnärskraft, i vilka former den än måtte yttra sig, plats
för det osköna bredvid det formsköna, blott konstverket ägde personligt liv.
Konsten liksom diktningen blev de våldsamma känslornas tummelplats.
Victor Hugo, Alfred de Musset, Prosper Mérimée diktade med suverän
likgiltighet för fastslagna skönhetsregler. Delacroix målade massakern på Scios,
don Juans båt med de hungrande skeppsbrutna, Dante i underjorden,
kors-fararnas intåg i det skövlade Konstantinopel. Man gladdes åt överraskande
motivkretsar, sökte i medeltiden, i Österlandet, i Afrika ämnen för en konst,
som törstade efter starka färger och starka känslor och som enligt de
betänksammes åsikt sökte originalitet till varje pris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
