Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Oskar I:s regeringstid - 9. Karl Staaff - 10. Emil Roberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR I:s REGERINGSTID 499
akademien. Även en ung notarie vid namn Edvard Bergh försöker sig som
landskapsmålare och’ visar vackra anlag.
10.
Bland deltagarna i de årliga tävlingarna fanns en man, vars
talang var obestridd och som i fantasirikedom och genialitet
stod framom de flesta av kamraterna. Det var Emil Roberg.
Han var en obemedlad pojke, som måste arbeta för brödet och som blev
glad, då han fick komma i lära hos G. A. Muller, Kungl, teaterns
dekorationsmålare. Muller, tysk till börden, förde vår dekorationsmålarkonst ett gott steg
framåt från den ståndpunkt, Limnell innehaft. Om den sistnämndes dekorationer
yttrade en yngre konstnär, att de "på intet vis motsvarade nutidens fordringar,
ty de voro utförda i det gamla, tunga och förstockade maneret, grått i grått".1
Det dröjde ej länge innan Roberg blev Mullers biträde och fick 15 rdr b:o
i månaden. Han tecknade samtidigt i slöjdskolan och på akademien, sjöng första
tenor i dennas kvartett och bodde i ett vindsrum, där den enda lyxartikeln var
en gitarr.
Han hade målat dekorationer till sällskapet Polyhymnia och andra
amatörscener, då han 1843 fick anställning vid kapten Lindebergs Nya teater. Där
debuterade han i Blanches Positivhataren med ett friskt hållet
Djurgårdsland-skap med Bellmans byst och fick sedan släppa lös sin fantasi i de
romantiska dramerna Ringaren i Notre-Dame, Klostret Castro, Donaunymfen m. fl.
Hans "verkligt sköna vyer" väckte livlig uppmärksamhet.
Vid akademien hade han ej haft vidare framgång och fick ingen
uppmuntran förrän han 1850 överraskades av kungliga medaljen. Han hade då
drabbats av en allvarlig bröstsjukdom. Hans närmaste vän, Nils Andersson,
skriver härom 1862, då han själv är professor: "Var det av ont samvete eller
att vilja ’sopa rent för sin dörr’, ifall Roberg då skulle dött, denna akademiens
åtgärd - vad vet jag - men vad jag vet var, att han själv förvånades över
att så brusquement bliva kompetent att på allmänna medel söka resepension;
men utan att avvakta detta, som måhända kunnat bliva ganska problematiskt,
och för sin vacklande hälsas skull ordinerad att göra så snart som möjligt en
längre sjöresa, var det som några vänner (Qvarnström, Stack och Grubb) satte
sig i spetsen för en subskription och lyckades därmed förträffligt." Nya teaterns
personal lovade honom därjämte en recett. Den gick av stapeln efter hans
avresa och inbragte honom 435 rdr 24 skilling b:o.
Han reste på ett segelfartyg till Algier, kom med återvunnen hälsa över
Italien till Paris hösten 1851, studerade ivrigt i sitt fack såväl där som i Dresden
och Berlin och tog anställning vid Kungl, teatern från hösten 1852.
1 Nils Andersson i handskrivna anteckningar om Roberg, uppsatta på begäran av K. A.
Adlersparre.
Emil Roberg, f.
1821, d. 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
