Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Karl XV:s tid. Konstnärer och konstverk - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 GEORG NORDENSVAN
Men det var ej som prov på ett svenskt inslag i konsten, lapptavlan intresserade.
Motivet var nytt, men att målningen var fransk upprepades från flera håll.1
Om den stora lappländska familjetavlan 1857 skrev en fransk kritiker: "Man
skulle icke tilltro Sverige att äga en målare av denna förtjänst, men förvåningen
upphör tack vare den goda tanke vi hysa om oss själva, när man erfar, att
hr Höckert är bosatt i Paris."
Höckert var liksom Wickenberg före honom ej nyhetsman inom den franska
konsten men väl jämförd med hans samtida landsmän, som räknade försiktigheten
till sina förnämsta dygder.
I sitt hemland blev han en främmande fågel. Han var den förste svenske
målare, som behandlade ett genremotiv stort, som vore det en historiemålning,
den förste, som såg sin uppgift ur rent målerisk synpunkt, med stämningen,
färgernas spel och behandlingens liv som dess huvudsakliga innehåll. Allt annat
var i hans ögon oväsentligt.
Det var en åsikt, som ej delades av den svenska kritiken. Denna gav sitt
erkännande åt det tekniska mästerskapet men sökte förgäves själ och poesi i den
parisers venska målarens svenska gestalter. Nyblom skrev efter Höckerts död, att
i dennes folklivstavlor "uttrycket ofta smärtsamt saknas och en tomhet kännes,
som ej kan skylas av det lysande utförandet." Eichhorn fann Höckert sakna "detta
innerliga, djupa och kraftfulla, som man så gärna tänker sig förenat ined nordisk
konst."2
Man gjorde ett undantag för en av hans målningar, "Kulla vid spisen." Där
fann man värme och innerlighet i färgernas språk, den gyllene tonen - skrev
Dietrichson - omsveper "ensamheten och betraktelsens stilla stund med ett
oförlikneligt skimmer av poesi". Och Nyblom instämde: innehåll och form täcka
varandra fullt, behandlingen är fulländad.
Lappgudstjänsten mottogs vid sitt gästbesök i Stockholm med pliktskyldiga
lovord. Kritiken erkände konstnärens förmåga att avvinna "även den fattigaste
verklighet en intressant och konstnärlig sida", fastslog hans "överlägsna förmåga
i färgens hemlighetsfulla poesi". "Den store teknikern", skrev Eichhorn, har
"haft änglabesök, poesiens genius, den sanna konstnärliga inspirationen har
gästat honom." Även Nyblom ser i tavlan ett stort mästerstycke men måste dock
framhålla faran av att "göra medlet till huvudsak, att måla för färgens skull
men icke för det liv, som bor i färgen, att begagna ljuset som ljus utan att
underordna det under betydelsen". Figurerna äro "mera belysta föremål än
varelser, för vilkas liv vi kunna känna intresse".
Slottsbranden betraktades som ett förfelat verk, ett virtuosstycke. Konstnären
hade lagt an på att uttänka svårigheter, som skulle glansfullt Övervinnas. Fram-
1 Couture yttrade till sin elev Geskel Saloman: "Les Lappons - c’est beaux mais c’est de
1’art frangais" (enligt en anteckning av Saloman, i Konstnärsklubbens arkiv). - 2 Aftonbladet
1866.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
