Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / II. Från Karl XV till sekelslutet / 200 (1925-1928) Author: Georg Nordensvan Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. 1870-talets konstnärskrets. Germansk och romersk påverkan - 12. Medaljgravörer - Adolf Lindberg, Alexander Carlson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gravyren i Sverige snart sagt ensam - ensam även i så måtto, som hon ej hade
att tillgå dugliga biträden för det rent hantverksmässiga.

Adolf Lindberg, f. 1839, d. 1916.

Adolf Lindberg - elev av Tasset i Paris - betecknar
uppsvinget. I honom fick den svenska medalj gravyren en
mästare, som förenade förmågan av formgivningens adel och renhet med kraft och
elegans i utförandet. Hans medaljongsporträtt visa en uppdriven förmåga att
träffa den karakteristiska likheten hos personer och att återgiva den med
realistisk och känslig skärpa.

A. Lindberg. Medalj över Jenny Lind 1891.

Alexander Carlson, f. 1846, d. i Rom 1878.

En konstnär, som i likhet med Ericsson och Per Henrik
Lundgren bröts i förtid, en skulptör, som i begåvning fullt ut kunde
mäta sig med vilken som helst av samtida svenskar, var
Alexander Carlson.

I sin tidiga ungdom hade han försökt sig på scenen - vid Selinders
elevteater 1863 - övergick 1865 till Konstakademien och blev Molins elev och
biträde.

Från akademien begav han sig 1872 till Rom utan kunglig medalj eller
stipendium. Han omtalas av landsmän i Rom som glad och levnadsfrisk, "en
imponerande person". Levde tillbakadraget och var aldrig lärd i konsten att
hålla sig framme. Han fick beställning på kopior efter antika bilder, och hans
mesta tid upptogs av att hugga dessa i marmor. Det var tack vare vänners
intresse, han fick ett par beställningar på annat än kopior.

Liksom Kjellberg, Börjeson och Ericsson ville han gärna behandla nordiska
myter. På beställning av en privatman i Göteborg, G. Heyman, utförde han för
dennes bostad sin största och mest betydande komposition, frisen "Baldersbränna",
I en stor mängd figurer framställes här den döde Balders likfärd. Vid stranden är
bålet rest i en båt, där framför vänta de tre nornorna, gudarna i sina vagnar,
krigare, spelmän, kvinnor, hela den nordiska Olympen följer den döde Balder på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>