Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. 1870-talets konstnärskrets. Germansk och romersk påverkan - 11. John Börjeson - 12. Medaljgravörer - Johan Edvard Ericsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1870-TALETS KONSTNÄRSKRETS 199
Hans sista arbete, ofullbordat, är en skiss till ett nationalmonument. I idéen
går Stureskissen igen. Kring den runda sockeln flockas representanter för svenska
folket, fyra utsprång upptaga ryttarstatyer av svenska hövdingar, Engelbrekt,
Sture, Gustav Vasa och en av Karlarna. Från denna underdel växer monumentet
upp, på vardera sidan sitta Ägir och Näcken, omflutna av nedströmmande
vatten, och samtiden representeras av en grupp kraftiga ynglingar. Detta var
den åldrande monumentalskulptörens sista konstnärsdröm.
Karaktären i Börjesons konst är robust styrka, omedelbar, rättframt uttryckt
livslust och livsglädje, friskhet och kraftkänsla.1
12.
Till samma åldersklass som Börjeson och Kjellberg hör Johan
Edvard Ericsson, sin tids främste medalj gravör i Sverige.
Qvarnström, som själv sysselsatt sig med allegoriska kompositioner
för medaljer och som med vaken blick sökte efter anlag för medalj gravyr hos de
unga, hade väckt hans lust för denna konstart. Han modellerade under Molins
ledning, fick sin kungliga medalj vid akademien, studerade även i Köpenhamn
och var, då han 1863 erhöll resepensionen, redan erkänd som en skicklig
medalj-gravör.
I Tyskland, i Paris och Italien, där han tillbragte sina fem stipendieår,
utförde han dels några staty etter - "Tiggarpojke", "Slav som bryter sina band"
- dels försökte han tillämpa nordiska stilar på konstindustriella föremål -
hans "Idunvas" med reliefbilder ur nordens mytologi utgör ett försök i denna
riktning - men huvudsakligast arbetade han på att höja den svenska
medalj-gravyren, som sjunkit betänkligt sedan Ljungbergers och Fehrmans dagar.
Kort efter hans återkomst hem 1869 brötos hans krafter av en tärande
sjukdom, som snart lade honom i graven. Bland hans sista arbeten är en täck grupp,
en ung moder, lekande kurra gömma med sitt barn.2
Medalj gravyren i Sverige uppehölls för övrigt under denna tid av de tre
Lundgren.3 Per Henrik Lundgren - som skulptör elev av Byström - väckte stora
förhoppningar som medaljgravör och hans arbeten sattes mycket högt. Men hans
bana bröts tidigt av sjuklighet. Hans syster, Lea Ahlborn, hade tidigt blivit
uppmärksammad av Qvarnström och sattes genom dennes bemedling i tillfälle
att studera i Paris. Återkommen ärvde hon sin faders befattning som gravör
vid myntverket. Under en följd av år måste hon efter förmåga uppbära medalj-
1 På Nationalmuseum är Börjeson rikt representerad, bl. a. av skissen till Sturemonumentet,
gjuten i brons. -. 2 Liksom Idunvasen på Nationalmuseum.
3 Ludvig Persson Lundgren, f. 1789, blev 1830 gravör vid kungl, myntet, d. 1853. Hans son
Per Henrik, f. 1824, studerade ett år i Paris med akademiskt stipendium, d. 1855. Dennes
syster Lea, gift med ornamentsbildhuggaren Karl Ahlborn, f. 1826, d. 1897.
Johan Edvard
Ericsson, f. 1836, d.
1871.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
