Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Vid seklets slut. Svenskt måleri (fortsättning) - 11. Skildrare av svenska folket i svensk natur: Emerik Stenberg, Carl Wilhelmsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432
GEORG NORDENSVAN
Gari Wilhelmson.
Fotografi.
Född i en av de små
sjömansstugorna i Fiskebäckskil var han alltifrån
barndomen förtrogen med den svenska
västkustens kärva natur av klippor
och havsvikar och av vasst solsken
över grälla färger och vid denna
landsdels tvära, inbundna ras av
sjöfarande och fiskare.
Som 14-årig gosse kom han till
Göteborg, försörjde sig där som
litograf och studerade vid museets skola,
där han lärde mest av Carl Larsson,
begav sig så till Paris och stannade
där i hela sju år. Med seg viljekraft
tillägnade han sig teknisk kunskap,
"genomgick sin exercis", som gamle
Palm uttryckte sig till eleverna i
principskolan hemma. Ett försök på
det religiösa området blev famlande
och osäkert. På egen mark stod han i
de motiv, han utförde i hemmet: "I byhandeln", "Resignation" - en gammal
tärd. kvinna på sin sjukbädd - "Trött" - målarens gamla moder i sin gungstol
i sitt ombonade rum med tyllgardiner, blommor och lappmattor. I liknande
uppfattning hade Herman Norrman målat sin moder före sin utrikesresa.
Efter återkomsten till hemlandet var Wilhelmson under en följd av år (1897
-1910) föreståndare för konstskolan i Göteborg, där han förr vardt elev.
Från åren omkring sekelskiftet förskriva sig bland annat målningarna
"Fiskarkvinnor på hemväg från kyrkan" och "Juniafton". Wilhelmsons tidigare
interiörer äro hållna i dämpad och en smula unken kolorit, åskådaren ser dem med
en känsla av att ha kommit in i ovädrade rum. Hans friluftsstudier visa större
ansatser och skärpta fordringar. Karakteristiken av dessa kvinnor, som vandra
hem från kyrkan, är individuell och kärnfull, de ha grova ansikten och bastanta
nävar och äro utan tvivel duktiga i arbetet, och de unga flickorna äro snälla och
menlösa, utmärka sig därjämte för absolut frihet från behagsjuka. Där de tysta
vandra hem från kyrkan i sina randiga schalar och f lärdlöst knutna schaletter
stå deras sträva silhuetter mot bakgrunden av fisklägets prydliga gula och röda
stugor i glittrande söl. I den några år senare målade "Kyrkfärdfen" ger det
solbelysta samhället i brokiga, glättiga färger jämte den klara, speglande fjärden
en festlig inramning åt fiskarbåtarna, fullproppade med allvarligt kyrkfolk, man
ur huse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
