Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arwidsson som publicist i Äbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och när Arwidsson ånyo påminte honom därom, var det
för sent; Imnelius hade trykt brefven i sin tidning Nya
Extra Posten för den 18, 21 och 28 september 1820 (n:ris
75, 76, 78).
Framsprungna närmast ur oviljan öfver den
underdåniga och kortsynta belåtenheten, hvaraf uppsatsen i Åbo
allmänna tidning kunde tyckas honom som en riktig
katederblomma, gjorde brefven början med en kritik af
Borgå landtdag. Det var och förblef Arwidssons
oförgripliga tanke att man där illa hade sörjt för landets bästa,
medan man sett egna och enskilda intressen till godo. I
denna ringaktning hade måhända äfven den
omständigheten sin del, att han som gymnasist i Borgå sett
tilldragelsen på nära håll; han hade varit med om att nattetid
lyfta ned de ryska vapensköldarna. Helt visst delar man
nu mera än någonsin Arwidssons önskan att 1809 års män
varit tydligare i fråga om landets konstitution och
unionela ställning; men innan man klandrar dem, bör man
först hafva utredt huruvida de försummat eller icke
kunnat det, och till denna utredning bidraga Arwidssons bref
på intet sätt.
Efter några lättlästa intryck från åländska skären
och Åbo, afsedda att öfvertyga läsarn om författarns
svenskhet, öfvergår han i andra brefvet till en
redogörelse för sakläget 1809. Finland hade varit en provins
under Sverige, men som, tillföljd af sina heterogena
förhållanden, icke sammansmält med den svenska rikskroppen,
således „ett lydland, väl icke afsigtsmässigt vanvårdadt
af Svenska regeringen, dock ansedt såsom ett rått trolland,
der en vistelse kunde anses lik en förvisning". „Det
genuina, det hos nationen inhemska, tapperheten, alfvaret
och det fasta sinnet, var alltid folkets utmärkande lynne”,
men i riksstyrelsen kunde blott få taga del, och de få,
som denna lycka vederfors, blefvo kallade öfver till
hufvudstaden". „Alla bättre hufvud", „kärnan af landets
skarpsyntare män", drogos öfver till moderlandet, „och
blott den goda medelmåttan stannade qvar i hemlandet".
„Härtill kom ännu den allmänna matthet, den ägta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
