- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
185

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- i85 -

viss försmädlig skärpa i tonen, »om monsieur möjligen
behagat ändra hans excellens’ mattid, eller om de höga
gästerna skola vänta på vissa dumma upptåg. —
Oskickligare slarf har man väl aldrig sett i något kök,
hvarken i Paris eller annorstädes ...»

Att hans gamle motståndare hofmästaren skulle
understå sig att inför hans egna undersåtar så djupt
kränka honom, var mer än mäster Lemartins tålamod
kunde uthärda. Också dröjde det en god stund innan
han kunde sansa sig så mycket, att han kunde gifva
svar på tal. Och hade icke hofmästarens resliga
gestalt gjort ett så afskräckande intryck, torde det varit
fråga om, huruvida icke slefven på nytt kommit i
rörelse. Nu nöjde han sig med att till en böljan sätta
händerna i sidorna och med en föraktfull min
medlidsamt höja på axlarna, hvarpå han utan att låtsa om
hofmästarens närvaro, gaf befallning åt sina underlydande
att skynda på sina sysslor.

»Vite! Vite! Skynda er, slynglar, och bär upp
hvad trappspringaren skriker om», ropade han då
hofmästaren aflägsnade sig uppför trappan. — »Men hvart
sprang den slyngeln som släppte kapunen i elden?»
fortfor han och såg sig förvånad omkring åt alla sidor.

Ingen hade dock sett hvart pojken tagit vägen.
Han hade alldeles försvunnit i samma ögonblick som
hofmästaren inträdde. En af diskflickorna påstod
visserligen att hon sett något svart kila upp genom
skorstenen, hvilket hon trodde var Bertil, »som alltid hade
något satty för sig och flere gånger, så att hon hört
det, läst ’Fader vår’ baklänges».

Det var emellertid icke tid för långa
undersökningar. Under det att mäster Lemartin med
själfbe-låten min upplade de ångande stekarna och smakade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free