Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanct David - Sanct Stefan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det heliga lärarekallet. Kyrkan finnes ännu qvar på
sin gamla plats, men der klostret stod, ligger nu
prestgårdsboställets ladugård.
Det berättas om S:t David, att hans ögon, af mycket
sörjande öfver hedningarnes hårdhet mot de kristne,
blifvit på ålderdomen försvagade. När han så en
dag efter en vandring steg in i sin kammare, der en
solstråle lyste genom den lilla fönsteröppningen,
ville han, som han brukade, hänga sina handskar på
en spik på väggen. Det vanliga stället fann han
nu icke, men der bredvid såg han något, som han
tyckte vara för ändamålet tjenligt, och begagnade sig
deraf. Och hvar gång han kom in i kammaren och solen
sken genom fönstret, hängde han nu sina handskar på
samma ställe. Hände sig så en gång, när han var ute
på marken, att han sände en sin lärjunge in efter
handskarna, som han glömt. Lärjungen gjorde, som
hans mästare sagt, men när han kom in i den helige,
mannens kammare, såg han till sin förvåning handskarna
upphängda på – en solstråle. Han skyndade ut och
berättade undret för den åldrige läraren. David
tackade i en brinnande bön Herren, ty undret, som
skett, var visserligen ett tecken, att hans synder
voro honom förlåtna.
Alltjemt hängde nu S:t David sina handskar på
solstrålen och alltjemt fyldes hans hjerta af
onämnbar fröjd öfver detta tecken på Herrens
nåd. Men en afton, när han ville hänga sina handskar
på solstrålen, föllo de till golfvet. Den gamle
mannen blef djupt sorgsen häröfver, och i den största
själsångest genomgick han, som han brukade, hvad
han under dagens lopp tänkt och gjort, som kunnat så
beröfva honom Herrans nåd. Då påminde han sig, att
han gått förbi en sädesåker och der nedtrampat några
ax. Synden var ringa för den, som eger ett mått för
olika synder, men icke för den, som utan afseende
på brottets storlek vet att hvarje öfverträdelse af
Guds vilja är synd. S:t David tillbringade natten
under böner, och hans synd vardt honom förlåten.
I Munktorps kyrka förvaras en kalk, på hvilken S:t
Davids handskar äro inristade under bokstafven M. Han
dog i hög ålder och blef begrafven i den af honom
uppbyggda kyrkan. Den 25 Juni[1] var S:t Davids högtid,
då hans messa sjöngs. Matyrdöden, som han sökt, vann
han icke; åtminstone finnes derom intet berättadt.
Sanct Stefan.
Erkebiskop Adalbert af Bremen skickade en vid
namn Stemfi till Sverige till Helsingarne att
blifva deras biskop. Stemfi eller Stefanus, hvaraf
Staffan, begaf sig också till Sverige och predikade
först i Sigtuna. Derefter uppträdde han i sjelfva
Upsala och predikade om hvite-Krist vid foten af
Valhalla-gudarnes blodsölade helgedom. – Det var
en djerf och oförskräckt man, ännu ung till åren,
stark och kraftig, och hans predikan väckte många
bland hedningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
