- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Första bandet. Sagoåldern. Medeltiden. I. Till Kalmare-unionen /
482

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus' inre styrelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och det är ofta svårt att skilja mellan dessa
båda sammankomster. Samtalet var dock en sak och
rådsstämman en annan, och båda böra noga skiljas från
hvarandra.

En omständighet böra vi i afseende på rådet
under konung Magnus’ tid lägga märke till. Det är
biskoparnes och lagmännens inträdande i rådet.

Den forna betydelsen af lagmännens embete gick i och
med detsamma förlorad, men å en annan sida förbereddes
äfven derigenom möjligheten att gifva rikskroppen
en större enhet. Också få vi se under konung Magnus’
sonson en allmän lag utarbetad, som skulle gälla för
hela riket.

Så väl lagmännen som biskoparne utöfvade ett mäktigt
inflytande på folket. Man skulle derutinnan kunna
spåra orsaken, hvarför Magnus intog båda dessa slags
embetsmän i rådet.

Riksdrotsen[1]. Under konung Magnus’ tid börja i
handlingarna synas tvänne embetsmän, hvilka sedermera
allt framgent vunno en sådan betydenhet, att de till
fullo innehade jarlens forna makt. Desse embetsmän
voro riksdrotsen och riksmarsken eller, såsom de till
en början nämnas, drots och marsk.

Båda två voro de ursprungligen hos oss
hofembeten. Drotsens myndighet blef dock icke under
konung Magnus bestämd. Den synes hafva berott på
innehafvarens större eller mindre förtroende hos
konungen. Först i det följande århundradet hafva
vi en af konungen utfärdad fullmakt för drotsen,
som visar oss vidden af hans makt.

Drotsen egde enligt denna fullmakt
[2] fullkomlig makt
att förordna om alla konungens slott, fästningar,
uppbörd, kronogods och alla andra ärenden efter sitt
fria godtycke, men – tillägges det – »efter vårt
(konungens) råd». Konungen skulle icke blott hålla
honom skadeslös för alla omkostnader, som han på
konungens vägnar gjorde, utan ock försvara honom
och alla hans medhållare mot andras ovänskap och
missgunst.

Från konung Magnus’ tid känner man trenne män, hvilka
beklädt drotsembetet. Ulf Carlsson var drots vid år
1276, Knut Matsson, hvars namn vi återfinna under
Skeningestadgan med den vidfogade titeln: drotset
1280, och Magnus Ragvaldsson 1288.

Riksmarsken. Detta embete, som egentligen var en
fortsättning af stallarens, berodde ursprungligen
likaledes i anseende till befattningens omfång på det
förtroende, dess innehafvare hade hos konungen. Först
mot slutet af 1300-talet blef han högste befälhafvare
öfver krigsmakten.

Stallaren var, som vi veta, ursprungligen konungens
stallmästare och hade sitt namn deraf. Men stallet
hade på dessa tider en mycket hög betydelse och det
latinska ordet stabulum, som betyder stall, förekommer
stundom i tidens handlingar såsom betecknande sjelfva
hofvet.


[1]
Riksdrots eller riksdrotset är ordets
obestämda form. Den bestämda är riksdrotseten
eller sammandragen: riksdrotsen.
[2] Af år 1335.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 20:19:49 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sverhist/1/0486.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free