Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den inre styrelsen - Konung Birgers och drottning Märtas kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting annat än det, att marsken ansåg presterna böra
deltaga jemte rikets öfriga inbyggare i sådana
tillfälliga uppoffringar, som blefvo en följd af
rikets försvar mot en anfallande fiende eller eljest
egde sin grund i något för riket gemensamt gällande
förhållande.
Kyrkans skattefrihet var nämligen i sjelfva
verket icke utsträckt äfven till de utomordentliga
gärderna. Ett krig, vare sig till försvar eller
anfall, erfordrade en tillfällig beskattning, och från
denna voro kyrkans gods lika litet fritagna som andra
jordegares. Marsken hade således alldeles rätt i sin
åsigt och uttalade den öppet och oförskräckt. När
han utfärdade ett skyddsbref för ett kloster eller
en kyrka, så tillade han alltid det vilkoret, att i
händelse af krig skulle de vara förbundna till samma
utomordentliga gärder som rikets öfrige män.
Ett behof var gemensamt för kyrkan och allmogen. Det
var behofvet af skydd från kronans sida. Men kyrkan
hade, utom det skydd, hon fick af kronan, äfven mänga
och stora fördelar framför allmogen. Hvad var då
naturligare och rättmätigare än den marskens fordran,
att när faran hotade dessa större fördelar, deras
innehafvare skulle dela bördan af deras försvar.
Det synes dock, som de andlige sjelfve funnit
billigheten af marskens fordran. Ty man märker inga
tecken till missnöje från deras sida, åtminstone icke
så länge marsken var rikets regent.
Lika så var marsken icke sen att till kronan
återfordra, hvad som möjligen i en framfaren tid
blifvit med orätt från henne taget till kyrkan,
och tog i öfrigt noga reda på kyrkans egendom, om
den icke var med full rätt bekommen.
Sålunda innehöll han i sex års tid för Upsala
domkyrka tredjeparten af fattigtionden från de tre
folkländerna, till dess det blef undersökt på hvad
grund kyrkan uppbar denna inkomst. Handlingarna funnos
dock i förvar och förevisades för den församling,
som var nedsatt att undersöka detta mål. De blefvo
med noggrannhet granskade, men då de befunnos i allo
riktiga, intet ord utskrapadt, intet öfverstruket,
ingen del af dem förfalskad, då beslöto konungen och
de församlade herrarne att åter insätta domkyrkan i
sin rätt.
Som ett bevis på marskens anseende må äfven nämnas,
att biskop Peter i Vesterås, densamme som var marsken
följaktig på hans tåg till Karelen, måste för hans
hotelser lemna sitt stift och gå i landsflykt till
Norge. Man känner visserligen icke, hvarför tvisten
uppstod mellan marsken och biskopen, men blott den
omständigheten, att den senare måste böja sig för
marsken, är något ganska märkeligt, i synnerhet om
man jemför förhållandet mellan Danmarks biskopar och
konungar.
Konung Birgers och drottning Märtas kröning.
När marsken med flottan och hären kom hem vid
Michelsmessan år 1300, var det stor glädje i konungens
hof i Stockholm. Den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
