Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1809, 1810
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landtmarskalken der tillkännagifvit afsigten med adelns
samlande denna dag och ett protokollsutdrag blifvit
uppläst öfver hvad som förefallit på slottet dagen
förut, förenade sig ståndet om ett af friherre Knut
Kurck uppsatt memorial, innehållande, att på samma
gång adeln förklarade svenska folkets hopp hvila på
hertigen och på hans antagande af kronan, kunde likväl
denna icke lemnas honom förr, än de grundlagar, som
skulle ersätta dem han sjelf yttrat vara felaktiga,
blifvit utarbetade och af ständerna faststälda.
Då den fråga, som föranledt dagens plenum, härmed
var afgjord, uppmanade landtmarskalken ståndet
att åtskiljas; men nu anmälde sig flere att tala,
och då detta vägrades af landtmarskalken, följde
ett mycket stormigt uppträde, med häftiga utrop om
landtmarskalkens egenmäktighet, hotelser att kasta
honom ut genom fönstret o. s. v., till dess öfverste
Anders Fredrik Skjöldebrand slutligen lyckades lugna
det upprörda ståndet och förmå det att efterkomma
landtmarskalkens uppmaning att skiljas åt.
Så snart detta skett, skyndade Skjöldebrand upp
till hertigen för att underrätta honom om hvad
som passerat. Derunder infunno sig två ledamöter
af konseljen, Adlersparre och Essen, af hvilka
den förre visade sig på det högsta uppbragt öfver
tilldragelserna på riddarhuset och yrkade att hertigen
måtte resa till Rosersberg ifrån alltsammans, samt
»låtar dessa menniskor sedermera rifva hvarandra i
stycken, om det roar dem». Skjöldebrand afstyrkte
ifrigt och bevekligt ett så förhastadt steg, och
hertigen beslöt sig slutligen för att till sig
kalla samtlige talmännen samt för dem förklara,
att ständerna egde full frihet utarbeta grundlagen
efter eget godtfinnande. Funne sig hertigen kunna
antaga densamma, och man valde honom till konung,
ville han mottaga anbudet, men i annat fall sätta
sig i ro å Rosersberg.
Redan några timmar derefter blef likväl hertigens
beslut åter omstämdt af Adlersparre och ett
nytt fattadt, att hertigen i ett plenum plenorum
följande dag skulle, med anledning af hvad som
föregått, nedlägga riksföreståndarskapet, sedan
han förklarat sig hvarken vilja eller kunna mottaga
kronan annorlunda än i följd af arfsrätt, hvarefter
Adlersparre skulle sammankalla sina officerare och
nedlägga befälet samt på samma gång landtmarskalken
återlemna sin staf och konseljens ledamöter nedlägga
sina embeten.
Skjöldebrand i förening med landtmarskalken
lyckades likväl ännu en gång omstämma hertigen och
förmå honom att underteckna en skrifvelse, hvari
han förklarade, att han åtog sig i egenskap af
riksföreståndare fortfara med regeringens utöfning,
intill dess ständerna hunnit utarbeta den nya
statsförfattningen, efter hvars granskning han ville
bestämma sig, huruvida han mottoge kronan eller droge
sig tillbaka i det enskilda lifvet.
Af denna skrift erhöllo alla talmännen hvar sitt
exemplar, med uppmaning att uppläsa det hvar i sitt
stånds klubb. Den mottogs synnerligast å adelsklubben
med stor glädje, och landtmarskalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
