Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Örebro 1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i flera af rikets landskap, såsom Upland,
Östergötland, Småland och Halland, men i synnerhet
i Södermanland och Skåne.
I Södermanland utfärdades budkaflar öfver nästan hela
länet, med uppmaning, åtföljd af stränga hotelser att
»icke underkasta sig beslutet om lottning och med
all kraft motsätta sig de offentliga myndigheterna,
som skulle vilja tvinga de utskrifningsskyldige
att underkasta sig denna pligt, innan man erhållit
konungens resolution å det andragande, en deputation
skulle till honom framföra, att lottning ej måtte ega
rum». Vid första underrättelsen om dessa oroligheter
hade emellertid regeringen uppdragit åt general
Wrede, som för tillfället befann sig å sin egendom
Fogelsta inom länet, att söka stilla oron hos de
utskrifningsskyldige, samt hade försett honom med
vidsträckt fullmakt i sådant hänseende. Han skyndade
att till länets invånare utfärda en proklamation
för att upplysa dem om konungens afsigter och
skingra deras farhåga för något förnyande af
landtvärns-inrättningen, hvarjemte han tillkallade
två bataljoner af östgöta grenadierer och lyckades
på detta sätt återställa lugnet inom provinsen.
I Skåne var rörelsen långt mera allvarsam. Här var
allmogen i synnerhet förbittrad genom föreställningen,
att man till »herrarnes» fördel ämnade låta extra
rotering ersättas af den nya utskrifningen, som
företrädesvis träffade allmogen. En flock bönder begaf
sig till Ystad, der landshöfdingen i Malmöhus län,
grefve Gustaf Fredrik Rosen, var sysselsatt med
utskrifningsförrättningen. De yrkade att densamma icke
måtte sättas i verkställighet, innan extra roteringen
försiggått, samt begärde för detta ändamål företräde
hos landshöfdingen; men i stället att bevilja detsamma
och söka lugna deras farhågor skickade han emot dem
en sqvadron husarer, hvars befälhafvare lyckades
öfvertala dem att fredligt aflägsna sig. Några
dagar senare hölls dock en ny folksamling utanför
Helsingborg, mot hvilken likaledes husarer sändes,
som höggo in på densamma och skingrade den. Häraf
blefvo sinnena ytterligare uppretade. Man beslöt nu
att i talrika skaror vandra omkring till godsegarne
och aftvinga dem en förbindelse att genast utgöra
roteringen för sina gods. Man stannade dock ej härvid,
utan, sedan man ur de anfallna godsens källare försett
sig med åtskilliga dryckesvaror, beslöt man plundra
och uppbränna så många herregårdar man kunde åtkomma,
hvilket förslags verkställande dock förekoms genom ett
annat, framstäldt af en bland hopens ledare — att dela
egendomarne, hvarvid han för egen del förbehöll sig
grefve Totts egendom Skabersjö. Generalbefälhafvaren
i Skåne, den gamle Toll, hvilken det vanligen eljest
ej felade beslutsamhet, hade under allt detta icke
vidtagit några kraftiga åtgärder, hvilket man fann
icke så litet anmärkningsvärdt och tillskref hemliga
stämplingar, hvartill han dock tvifvelsutan var
oskyldig. Då emellertid upproret började gripa mer
och mer omkring sig, samlade generalmajoren grefve
Hampus Mörner 100 man fotfolk, 40 husarer och två
trepundiga kanoner, med hvilken styrka han den 15
Juni skingrade de vid Klågerup samlade bönderne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
