Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1817, 1818
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensamt med dem, undersöka det onda i sin
rot och deremot uttänka hjelpemedel».
Bland regeringens ledamöter yttrade sig grefvarne
von Engeström och Adolf Göran Mörner samt friherre
Wetterstedt i samma riktning och understöddes
af grefve Gustaf Löwenhielm, presidenten David
von Schulzenheim m. fl., hvaremot friherre Staël
von Holstein biträddes af G. A. Liljehorn, grefve
Michael Anckarsvärd och i synnerhet af dennes son
friherre Carl Henrik Anckarsvärd, som från och med
denna riksdag uppträdde såsom en af oppositionens
hufvudmän. Han framstälde i ett längre skriftligt
anförande stränga anmärkningar mot ministèren för
dess underlåtenhet att inför rikets ständer framlägga
en statshushållningsplan, angifvande regeringens
uppfattning och åsigter rörande landets ställning
och förvaltningen af dess angelägenheter i alla
grenar. Häremot afgåfvo de flesta af statsrådets
ledamöter, såsom Skjöldebrand, von Engeström,
Wetterstedt, Fleming och Cederström, samt presidenten
i statskontoret friherre Wirsén, dels skriftliga,
dels muntliga protester, hvilka så öfvertygande
visade ohållbarheten af friherre Anckarsvärds
framställningar, att han vid protokollsjusteringen
förklarade sig vilja låta sin motion om den föreslagna
statshushållningsplanens yrkande förfalla, sedan
han genom de afgifna yttrandena blifvit öfvertygad,
att den skulle blifva utan påföljd, äfven om den hos
riksdagen vunne framgång.
Under tvisten härom hade tacksägelse-adressen blifvit
fördröjd, och först den 13 December blef den samma
af alla riksstånden godkänd, med ett tillägg af den
lydelse, grefve Posse föreslagit. Härmed var detta
oppositionens första angrepp afvisadt, men man dröjde
icke att försöka ett nytt.
Under adelns plenum den 9 Januari 1818 yrkade
friherre Anckarsvärd, att åtminstone 10,000 man
af Sveriges indelta här måtte, till lättande af
undersåtarnes bördor, indragas, »emedan vi i alla
fall med egna tillgångar ej kunna frambringa och på
ständig fredsfot underhålla stridskrafter, som med
något sken af matematisk sannolikhet kunna trygga
oss för ett i tidens längd möjligt anfall från vår
mäktige granne» — ett yttrande, som framkallade många
och lifliga gensägelser, likasom förslaget rörde ett
ämne, som låg regeringen särdeles om hjertat. Det
ledde emellertid icke till någon ständernas åtgärd.
Nu visade sig tecken till opposition äfven
inom presteståndet. Prosten Mathias Stenhammar
inlemnade derstädes den 5 Januari ett memorial,
afhandlande frågan: »Hvilka mått och steg skola riksens
ständer vidtaga för att göra sina beslut aktade,
påskynda framgången af skäliga och mångfaldigt
upprepade önskningar, dem en god och vis konung
ej kunnat missbilliga, och, om möjligt, gifva åt
styrelsen en kraft, som den synes vid många tillfällen
sakna», samt föreslående en hemställan från ständerna,
»det täcktes kongl. maj:t antingen utaf sitt statsråd
utvälja eller vid första tjenliga tillfälle deruti
insätta en person, som, med skicklighet för detta
höga kall, egde den ansvariga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
